Idag hade jag nöjet att ha ett samtal med Tidningen Arbetets förre Sportchef Roger Gottfridsson om Idrott och Journalistik. Roger som har tusentals historier om allt och alla.
I dagens samtal snackade vi om löparen Lennart Strandberg, om domaren Bosse Nilsson, om det där otyget med idrottsagenter och när Hollands skridskoåkare lämnade ett "fältlasarett" efter sig i omklädningsrummet och mycket annat. Arne Hegerfors kom med på ett hörn liksom "Bebben" Johansson.
Tre veckor i Vietnam - del 1/3
Hemma igen efter drygt tre veckors rundresa i Vietnam. Ett land som man i sin ungdom (det var ett tag sedan) inte trodde skulle vara besökbart eller ens vara intressant att besök i vuxen (mogen) ålder men vad fel man hade.
Ett land som under vår tidiga vuxenålder var arketypen för krig och besvärligheter har rest sig ur askan och är idag en av Asiens starkaste ekonomier.
Tre veckor med inledningsvis flyg Köpenhamn-Doha-Hanoi.
Nersläpp i huvudstaden Hanoi som ligger i norra delarna av landet och som mötte oss med en ljudmatta och ett myller som man sällan skådat och då hade vi inte sett Saigon…..
I Hanoi där vi dag ett guidades runt i staden – och besåg bl.a. Ho Chi Mins mausoleum. Han låg där som en snäll gamla farbror, ny uppfräschad efter sin årliga tur till Moskva och balsameringsdoktorerna. Vaktad av massor av soldater och med en pompa som anstår en kommunistisk härskare. Detta även om han under sin livstid uttryckte starka önskemål om att inte sättas på piedestal utan ville tona ner allt var personkulter hette - har han nu drabbats av denna verklighet.
Ett land som under vår tidiga vuxenålder var arketypen för krig och besvärligheter har rest sig ur askan och är idag en av Asiens starkaste ekonomier.
Tre veckor med inledningsvis flyg Köpenhamn-Doha-Hanoi.
Nersläpp i huvudstaden Hanoi som ligger i norra delarna av landet och som mötte oss med en ljudmatta och ett myller som man sällan skådat och då hade vi inte sett Saigon…..
I Hanoi där vi dag ett guidades runt i staden – och besåg bl.a. Ho Chi Mins mausoleum. Han låg där som en snäll gamla farbror, ny uppfräschad efter sin årliga tur till Moskva och balsameringsdoktorerna. Vaktad av massor av soldater och med en pompa som anstår en kommunistisk härskare. Detta även om han under sin livstid uttryckte starka önskemål om att inte sättas på piedestal utan ville tona ner allt var personkulter hette - har han nu drabbats av denna verklighet.
Vietnam (har landet hetat sedan 1804 innan hette man ”Nam Viet” – det södra landet) har ju senaste seklet genomgått framförallt två stora krig ”kriget mot fransmännen och så kriget mot amerikanarna. Det som i Vietnam kallas det ”amerikanska kriget”. Alla krig under 1950-70 talet ger vi ju en sammanfattande beteckning ”Vietnamkriget” men så uttrycker man sig inte där borta.
Krigen är för landet idag helt underordnat. Det finns egentligen inte mycket som är kvar från dessa dagar även om några bitar av krigshistorien vårdar man ömt. Man vann och har utifrån detta tagit och utvecklat landet.
Krigen är för landet idag helt underordnat. Det finns egentligen inte mycket som är kvar från dessa dagar även om några bitar av krigshistorien vårdar man ömt. Man vann och har utifrån detta tagit och utvecklat landet.
Dag Ett besökte vi också ”Litteraturens tempel”, Enpelarpagoden, Tran Quoc pagodan och lite annat. Cykeltaxi och en föreställning på den världsberömda vattenmarionettteatern stod också på programmet. Det senare kanske inte helt i min smak men dock men man får ta kulturen dit man kommer.
Dag Två innebar en tur ut på landet och besök hemma hos en familj där vi fick matlagningskurs och insyn i hur man sköter sina ekologiska odlingar. Vårrullar i alla former presterades och vårrullebehovet är mättat för ett tag efter tre veckor i rullens förlovade land.
Sedan blev det kryssning i Halongbukten – detta världsarvstämplade område som är onödigt vackert. Var ute på risfält och följde skötsel av dessa och åkte genom en ”ghost-town” för turister vid Halong Bay där man byggt för 10.000-tals turister men inte har öppnat ännu. Det kom en pandemi i vägen. Märkligt att se denna tomma jättestad som var befolkad till ca 5%.
Efter några dagar blev det flyg söderut (Vietnam är nästa lika långt som Sverige men har ca 100 miljoner invånare). Vi hamnade mitt i landet och den gamla kejsarstaden Hue där de gamla kejsardynastierna styrde landet. Vi besökte deras numera ruinliknande bostäder.
Sedan körde förbi Da Nang - som under 70-talet var världen mesta flygplats. 2500 start i och landningar per dygn gjorde man här när amerikanarna bombade som mest. Vi åkte ner till Hoi An för att bo på stopp nummer två av vår resa.
Vietnam - del 2/3
Andra delen av bilder och lite text från en resa under drygt tre veckor i Vietnam. Ibland är det tur att man har kronologin i bilderna på telefonen för att veta var och när man har varit där och där.
Besök på keramikfabrik med massor av intressanta detaljer blir till tio bilder i flödet och sedan har man glömt bort detta.
Några saker kan man slås av i Nam’ – "folket är på riktigt oerhört vänliga."
Det känns oerhört säkert att röra sig på gator och torg. Det är inte mycket poliser man har sett till.
Antalet skotrar/mopeder är det största procentuellt i världen. Detta skapar en ohyggligt ljudmassa. Trots detta ”bara” 6000 döda i trafiken varje år. Jmf med Thailand – 24000 döda på 70% av antalet invånare jmf med Vietnam.
Några saker kan man slås av i Nam’ – "folket är på riktigt oerhört vänliga."
Det känns oerhört säkert att röra sig på gator och torg. Det är inte mycket poliser man har sett till.
Antalet skotrar/mopeder är det största procentuellt i världen. Detta skapar en ohyggligt ljudmassa. Trots detta ”bara” 6000 döda i trafiken varje år. Jmf med Thailand – 24000 döda på 70% av antalet invånare jmf med Vietnam.
Hoi An då. Ja den första dagen där innebar ett besök ute på landet hos en kvinna som förenar det här med att utveckla sina gamla familjerecept med en sund syn på nutrition och odling på ekologiskt sätt. Kvinnan Mrs Hand Le – är synnerligen aktiv på nätet och skriver böcker och är verkligen besjälad över att laga god och riktigt mat. En förmiddag med henne inkl. matlagning var en stor upplevelse. Man fick laga mat som man inte trodde sig om tidigare (se bilder).
Några kvällar i den livliga staden Hoi An som frodas kring vattnet som mycket annat i Vietnam – med massor av ljus och tusentals båtar som lät intresserade nykära och andra att få en romantiskt tripp på floden på kvällarna.
Sedan var det dags att åka till My Son och ta del av det som slarvigt kallar Vietnams – ”Angor Vat” - Champafolkets boningar och helgedomar som ligger ute i regnskogen. Unika lämningarr som både fransmännen och amerikanerna bombade som avslutning på sina sejourer – bara för att man visste att just detta betydde så mycket för landets historia.
Idag är det italienska och franska team som försöker att rekonstruera detta hela – långt borta i en skog där mystiken tätnar och där trampminorna fortfarande finns kvar. Håll dig på markerade leder var de stränga orderna. Världsarv sedan 25 år och kanske i en framtid kan mycket mera vara återuppbyggt?
Idag är det italienska och franska team som försöker att rekonstruera detta hela – långt borta i en skog där mystiken tätnar och där trampminorna fortfarande finns kvar. Håll dig på markerade leder var de stränga orderna. Världsarv sedan 25 år och kanske i en framtid kan mycket mera vara återuppbyggt?
Efter några dagar i mellersta Vietnam var det dags för de tre sista stoppen i nere södra Vietnam.
Först 850 km flyg från Hue till Saigon där vi tog oss direkt ner till Mekongdeltats värld - längts söderut i landet. Staden Can Tho var nästa stopp. Mekong som är ett ord som fortfarande klingar sedan 60-talet - är landets livsnerv. Floden rinner upp i Tibet och 450 mil senare rinner den ut i Oceanen.
Först 850 km flyg från Hue till Saigon där vi tog oss direkt ner till Mekongdeltats värld - längts söderut i landet. Staden Can Tho var nästa stopp. Mekong som är ett ord som fortfarande klingar sedan 60-talet - är landets livsnerv. Floden rinner upp i Tibet och 450 mil senare rinner den ut i Oceanen.
Ner på Mekong blev det inledningsvis en tidig morgon på en flytande marknad. Där det såldes allt möjligt på båtar ute på floden.
Mango som inköptes och åts till frukost tillsammans med den pressade apelisen var kanske det godaste smakupplevelse jag fått i livet. Direktkontakt med smakhimmeln.
Senare under den första dagen besökte vi ett privathem och åt – ja just det vårrullar och mycket annat.
Besökte en godisfabrik där man inte bara gjorde godis utan också popcorn på verkligen ursprungligt sätt samt preppade ormar som kryddade spritflaskor.
Mango som inköptes och åts till frukost tillsammans med den pressade apelisen var kanske det godaste smakupplevelse jag fått i livet. Direktkontakt med smakhimmeln.
Senare under den första dagen besökte vi ett privathem och åt – ja just det vårrullar och mycket annat.
Besökte en godisfabrik där man inte bara gjorde godis utan också popcorn på verkligen ursprungligt sätt samt preppade ormar som kryddade spritflaskor.
Del tre innehåller Ho Chi Min City (forna Saigon) och sol och bad – kommer i morgon.
Saigon och Puh Quoc – del 3 av Vietnam 2024
Så kom vi då till Ho Chi Mins City – eller som det hette en gång Saigon. Staden med en puls som en svärm av ADHD-getingar som aldrig sover. Åtta, tio ja minst femton miljoner människor finns i staden. Nästan lika många scootrar. En kakafoni av ljud som lever loppan dygnet runt.
Vi inkvarterades på Hotel Grand – ett av de mest klassiska hotellen. Mitt i den saigonska smeten. Runt om oss skyskrapor på 200 och upp till 380 meter höga byggnader som var ljussatta som flipperspel i natten.
Vi inkvarterades på Hotel Grand – ett av de mest klassiska hotellen. Mitt i den saigonska smeten. Runt om oss skyskrapor på 200 och upp till 380 meter höga byggnader som var ljussatta som flipperspel i natten.
Besök i det gamla presidentpalatset (huvudstaden är ju numera Hanoi) och en inblick i 60-tals design när den är som mest brutal.
Besök på Krigsmuseet med amerikanska vapen som troféer men också med bilder och berättelser som man inte vill återge. ”Agent Orange” framfart med gasning av fienden och med efterföljande missbildningar av barn i generationer. Bilderna och namnen fanns här. Den ena bilden värre än den andra. Alla offer nämnda med namn och respekt. En hel världs protester mot USAs krig i Vietnam fanns samlat här.
Besök vid operan, den numera restaurerade och så vackra. Det gamla postkontoret som är så unikt.
En morgon med tur ut till Cu Chi-tunnlarna. 200 km tunnlar där det fanns en hel värld för Viet Cong att leva, kriga, sova men också dö i. Miljoner dog i kriget men inte bara av bomber och kulor utan också av gas i tunnlarna, malaria och ett helvete som man inte vill beskriva. Tunnlar som var så låga att man inte behövde klaustrofobi för att svimma. Fällor som var grymmare än en filmskapare skulle kunna tänka ut och en samlad bild om hur helvetet kan se ut på jorden.
Shopping och besök på marknader. Mat och besök på några av de klassiska vattenhålen från 50- och 60-talet. Rex Hotels ”Roof Top bar” samlade många krigskorrar och amerikanska militärer under krigsåren för att dagligen ge presskonferenser runt kriget. De sk ” Five O’clock Follies” – som gav en annan värld än den som fanns runt omkring, i verkligheten.
Sista dagarna – efter larmet i HCMC – så flög vi ut rakt västerut till Phu Quoc – ”Paradisön” som ligger strax väster om sydvästra Vietnam. ”La Veranda” hette vårt hotell som var en dröm i fransk kolonialstil och med yppersta service. Där fortsatte undersökningen av landet under lugnare former. Bl.a. tog vi världens längst linbana från öns södra spets ut till öarna söderut. 8 km linbana – med ett 60-tal gondoler som seglade 80 meter upp i luften och gav oss utsikt över halva Thailandviken. Detta och mycket annat avslutade dryga tre veckor i Vietnam. En resa värd namnet.
2024-01-14
Från min bokhylla del 5
1984-2024 – 40 år.
Jag minns när jag första gången läste George Orwells skakande dystopiska roman ”Nittonhundra åttiofyra – 1984”. Det måste varit åren efter gymnasiet i början av 1970-talet. Man läste denna kvävande roman och tänkte ”Det är inte möjligt att det skulle kunna bli så i min värld och förresten det är långt fram till året 1984”.
Nu har den tiden gått. Fram till 1984 och ytterligare fyrtio år har lagts till handlingarna. Just det som inte skulle hända i roman – håller på att hända. Det sker genom handlingar i vår omvärld och det finns rörelser av populistisk art även i vårt land att styra och sätta sig på den lilla människan och att inte låta den tänka fritt. Det är i sådana här perspektiv man undrar var världen är på väg.
Boken 1984 skrev redan 1949 av Orwell. Han hade fått en stor framgång med sin kortroman ”Djurfarmen” när han började med att skriva 1984. Ett skrivande som tog lång tid. Han var själv sjuk i tuberkulos och när boken äntligen var klar 1949 hade han bara ett år kvar att leva.
Det tillskrevs den saltmättade och fuktiga luften på ön Jura i Hebriderna men kanske också en och annan dos av traktens god whiskey - att boken överhuvudtaget han bli klar innan han dog 47-år gammal.
Läs gärna boken också idag för att förbereda dig för den dag då vi eventuellt inte får tänka fritt längre.
Du förresten – ha en bra vecka!
2024-01-04
Wolverhampton, Cardiff eller Everton i våra hjärtan
Wolverhampton, Cardiff eller Everton i våra hjärtan
Engelsk fotboll har alltid legat svenskarna varmt om hjärtat. Nästan alla svenskar har ett engelskt favoritlag. En del lite mer populistiska än andra. Manchester City och Liverpool är populära idag. En del har hamnat i Man United-fällan och åter andra håller på lag som inte alls håller till i toppen. Jag är en sådan.
Sedan urminnes tider så är Wolverhampton Wanderers mitt favoritlag. Det hela härrör sig från den tiden då Tipsextra var favoritprogrammet i TV. Lördag eftermiddag med svartvit TV. Gärna en gryning, kornig bild från någon brittisk industristad visades och regnet stod som spön i backen. Det var då Wolves fann mitt hjärta.
Sedan urminnes tider så är Wolverhampton Wanderers mitt favoritlag. Det hela härrör sig från den tiden då Tipsextra var favoritprogrammet i TV. Lördag eftermiddag med svartvit TV. Gärna en gryning, kornig bild från någon brittisk industristad visades och regnet stod som spön i backen. Det var då Wolves fann mitt hjärta.
Vargarna har också skall sägas en av landets vassaste svenska fanclubar. Svenska Wolves leds sedan många år av den gamle malmöbon Truls Månsson och man gör ett gediget arbete att hålla WW-fanan högt i vårt land.
En annan klubb som numera håller till i andraligan, The Championship, är Cardiff FC. Om denna klubb skall sägas att man är det enda utländska lag som vunnit världens äldsta fotbollsturnering, Brittiska FA-Cupen. Det är ju så att Cardiff är från Wales. 1927 vann man FA-Cupen. Bilden vid denna notis visar just segergrabbarna från 1927.
För er som gillar statistik skall också nämnas att Everton är det lag som har flesta säsonger i ligan. 124 stycken. Evertonfansen har haft ett tufft år i år. Man blev tilldömda 10 poäng avdrag i ligan inledningsvis men det verkar ända som om detta har varit tändvätska. För man ångar på och skall säkert klara sig i år också.
Senast Everton vann ligan var 1985 så det är snart dags igen. Men först skall väl Wolves komma tillbaka. Man vann sina tre ligaguld på 1950-talet och det var också då man var som bäst i cupen med fyra segrar.
Text: Bo Hulten
Foto-cred: Cardiff FC
Foto-cred: Cardiff FC