Texter från år 2020

2020 - 02 - 14 Funderingar på Valentines dag

Mötet mellan människor är det viktigaste här i livet. En av de mest rörande ställena i Skandinavien att bevittna möten mellan människor är utgången till Terminal 3 på Kastrup.
Alla som kommer flygande in via den danska flygplatsen skall passera ut genom dörrarna här. Själv har jag gått här hundratals gånger och det är alltid lika spännande. Massor med människor som letar och söker med sina blickar. Längtande efter välbekanta ansikten. Människor som längtar efter gamla vänner. Människor som längtar efter någon som har varit borta länge. En del som bara längtar efter själva återseendet. Människor som längtar så mycket att dom nästan spricker.

Allt det där får man uppleva om man står vid utgången på Kastrup. Inramat med danska flaggor. Danskarna är duktiga på detta. Vi som har kommit den här vägen samtidigt som danska idrottstrupper vet hur det kan vara. Välkomnandets varma famn.

SAS har fångat dessa möten i en reklamfilm för några år sedan. Ingen kritik mot företaget när man presenterade denna film - det vara annat häromdagen - den gången, bara varm glädje. Se den igen och glöm inte bort att det är Alla Hjärtans dag. Happy Valentine på er alla!

2020-02-05 En lista av böcker (tidigare publicerad på Facebook)

Det där med kedjebrev är inte min melodi. Man skall publicera saker hit och dit. Oftast ganska meningslösa saker. Det skall också publiceras under en längre tid och då finns chansen att något kommer i vägen.

Men någon gång dyker det upp något som ser lite spännande ut och då tänker man både en och två gånger om man skall svara. När Elisabeth Berglund (inte helt oväntat fd. duktig simmerska i forntiden) utmanade mig med att ställa upp - med de goda avsikterna att främja läsningen på de "offentliga biblioteken" - kunde jag inte motstå. Men naturligtvis kan jag inte riktigt följa de riktlinjer som hon givit mig utan jag "måste ju avvika på något sätt".

Bettan skrev så här "Jag accepterar en utmaning från min vän xxx, att visa bokomslag under 7 dagar på böcker som har betytt mycket för mig. Inga kommentarer, bara en bild. Jag ber också en annan vän att anta utmaningen varje dag i en veckas tid. Allt för att främja läsning och som stöd för de offentliga biblioteken.”

Så långt utmaningen och svaret finns bifogat. Inte sju böcker utan åtta eller egentligen både tio, elva.... (ser bättre ut när det skall publiceras i en bild) alla på en gång (annars kommer det saker i mellan) kommentarer blir det naturligtvis (annars är det ju inte kul – man skall inte lämna för mycket till betraktarens fantasi).
Några namn att hoppa på en utmaning finns nedan. Orkar ni inte så hoppa över annars om ni antar det hela - kan det vara skönt för er att sitta ned och tänka till. Drömma er tillbaka och njuta ”boktankar från förr”. Lycka till säger jag.

Forskningen säger så här om läsande:
80 % av vårt ordförråd kommer från tryckt text
En sjuåring har ett ordförråd på ca 5000 – 7000 ord.
En sjuttonåring som har läst och/eller lyssnat regelbundet på texter har ca 50 000 – 70 000 ord i sitt ordförråd.
En sjuttonåring som inte läst och/eller lyssnat till texter har bara ca 15 000 – 17 000 ord i sitt ordförråd.

Läsande är alltså viktigt och vi har en mission att stimulera det. Det gäller alla läsande individer.

Mina böcker då:

Jules Verne: En världsomsegling under havet. En av många böcker av de klassiska författarna som jag lånade på biblioteksfilialen på Slottstadens Skola. Där var jag minst en gång i veckan och släpade hem tio böcker. Jules Vernes bok fick också som stipendium i sjätte klass. Boken finns kvar.

JRR Tolkien: Sagan om ringen. Egentligen tycker jag inte om fantasy men jag läste Tolkiens samlade verk i lumpen och det var en bra verklighetsflykt från stickade och varma uniformer.

Per Anders Fogelström: Mina drömmars stad. Bokserien om Stockholm (min födelsestad) är kanske det vackraste som skrivits på svenska. Att få följa Lotten och hennes släkt genom Stockholms utveckling och förvandling är kanske sammantaget det bästa jag någonsin läst.

Alexander Solsjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv. Det var en dörröppnare till en för mig ny form av litteratur som jag under ett antal år slukade mer eller mindre.

Jacques Werup. Hemstaden. Tidernas bok om Malmö. Källan till ett antal skrönor och tankar runt den stad vi så starkt omhuldar. Jag har läst den minst tio gånger. För några år sedan, något år innan Werup dog hade jag nöjet att hamnade med honom vid ett lunchbord på den malmöitiska/italienska restaurangen di Penco och då penetrerade vi denna dyrgrip till bok. Förresten, någon har lånat mitt första ex av denna bok. Kan vara lagom att lämna tillbaka den nu. Jag har varit av med den sedan förra årtusendet (men jag har ett nytt).

Bodil Malmsten: Mitt första liv. Bodil Malmsten har fått min kärlek på senare år. Hennes skulle jag givit mycket för att få tillbringa en kväll med - på en lagom sliten fransk restaurang vid Atlantkusten. Diskuterande livet mening och karga vintrar i Norrland.

Axel Odelberg: Äventyr på riktigt. Den här boken och den bespottade Sven Hedin är ett utmärkt exempel på biografi som ger mer än den tar. Sven Hedin har ju varit persona non grata i Sverige mer eller mindre sedan krigsslutet 1945. Därför var det extra intressant att få läsa om hans historia. Biografier är utvecklande och har de senaste tio åren fångat mig rejält. Jag har slukat minst 100 stycken under den här perioden. Just Odelbergs bok fångade mig extra för att bara året innan jag läste den hade jag gjort en rundresa i Xinjiang – längst upp till vänster på kartan och besökt massor av ställen som boken omfattar. Speciellt hans beskrivning av strapatser vid Karakul sjön – uppe på ca 4000 meters höjd i Pamirbergen – sätter sig extra när man stått på samma plats som Hedin gjorde 1894.

Niklas Natt och Dag: 1793. Om man skall sammanfatta Niklas natt och Dags debutbok på skånska, får det bli – ”rälig”. Själva intrigen och uppbyggnaden av boken är magomstörtande. Man tänker efteråt – ”kan en frisk hjärna verkligen tänka i dessa vindlingar” – men egentligen skall man inte berätta mer. Den skall läsa och känna. Men är du känslig är det bättre att ta ett stadigt tag om en Muminbok och sutta på täcket istället.

Åtta böcker och det finns åtskilliga fler. Maj Sjöwall och Per Wahlöö tio polisromaner i boksviten Roman om ett brott – fick jag som julklapp av min farsa under just tio år , Orwells ”1984” – är andra exempel på något som betytt oerhört mycket för mitt läsande och förhoppningsvis skall listan kunna förändras om jag skriver om denna text år 2030.

PS/ Tre terminer av Fritiof Nilsson Piraten måste naturligtvis också finnas på listan. Den lundensiska kärlekshistorien ligger mig varmt om hjärtat och så …………

Hade varit kul att höra vad ni alla tycker men jag pekar också ut några stycken "list-doers" - så får vi se om det ger resultat:

Mikael Sundman Anders Bergfeldt Anders Persson Harriet Svensson Eva-Marie Rosberg Helena Kubicek Boye Jan Larsson Natta Larsson Lars Torekull Pia Bosdotter Olson Barbro Olsson Cecilia Loqvist Göran Hellström Lena Käll Rasmus Winther och så alla ni andra fårståsss.......

Tack Elisabeth Berglund för inbjudan.

2020-01-29 Pilkastning
En gång om året skall man skära ner sin pil. Pilträdet är det skånska kulturträdet nummer ett och äger man ett sådant - ja då måste man vårda det.  I Skåne är det ju den typiska pilevallen med massor av träd i rad som är signifikativt för landskapet. Man började att plantera dessa vallar på 1600-talet för att stopp jorderosionen, jordflykten - och det har hjälpt mycket under årens lopp. Idag vårdas pilen mest av nostalgiska skäl och estetiska. Hämpling av pilen skall enligt någon skolbok göras vart tredje år men i stan brukar man beskära dem varje år. I slutet av februari är det vanligaste men i år blev det tidigare än någonsin - januari. Vårt träd är runt 60 år och det börjar ge sig nu.Delar på sig, släpper bark och kanske håller det 10 till 15 år till innan det skall ned. Men vi kämpar vidare att sköta det. Vackert är det i alla fall.

2020 -01-11 Dag 2 av WADC i Lund
Shane Gould är kanske den mest välkända föreläsaren på WADC i Lund. Allra mest för sina idrottsinsatser som väldigt ung, där borta i det tidiga 70-talet. Shane kom som en sagofé in i den internationella simningen 1971. Slaktade världsrekorden på alla frisimsdistaner från 100 meter upp till 1500 meter. Ja faktum är att hon fortfarande är den enda i simhistorien som innehaft alla världsrekorden samtidigt på dessa distanser samtidigt. Dessutom på 200m medley. Inget dåligt facit av en 16-åring.
Shane växte upp på Fiji efter att ha fötts första OS-dagen 1956 – när Australien arrangerade spelen i Melbourne. Flytten till Fiji från Australien - med sin familj företog man med Shane som 18 månaders baby.  Returen gick sedan tillbaka till hemlandet som sexåring. Då för att börja skolan. På Fiji hade hon haft havet som lekplats hela sin uppväxt. Det betydde att vid återkomsten till Australien var hon en fullt utbildad simmerska
Det tog några år men sedan slog hon ner som en simsensation 1971 och från nästan ingenting blev hon årets idrottskvinna i världen. Samma titel erövrade hon 1972. Då med tre olympiska guldmedaljer i bagaget med sig hem från München.
Grensegrarna i München var på 200 och 400m fritt samt 200m medley. Hon drygade ut glittret med ett silver på 800m fritt och ett brons på 100m fritt. Första kvinna i den olympiska historien som vunnit tre guld på samma OS.
Efter OS -72 tog det abrupt slut. Hon lämnade simningen året efter. Trött och knäckt på uppmärksamheten i hemlandet. 1973 var hon sjutton år och redan året efteråt gifte hon sig. Valde det man i media kallar – alternativ livstil – och var borta från offentligheten i drygt två decennier. Lika snabbt som hon kommit fram och blivit världens ledande idrottskvinna försvann hon. Detta gjorde att mystiken tätnade och frågorna hopade sig. Men ytterst två blev besvarade. Kanske hade pressen på henne blivit ännu större och hon hade kanske blivit ännu mer berömd och uppmärksammad om hon inte övertrumfats av en annan simmare i München – Mark Spitz - som med sina många guldmedaljer stal massor av fokus.
Hennes liv på en farm med kristna förtecken under drygt 20 år innebar bl.a fyra barn men väldigt lite av offentligt liv. Men efter 22 års äktenskap skildes hon från sin man och landade sakta men säkert in i simsamhället igen. Hon började studera runt sekelkiftet. Startade en karriär som Masterssimmare, sportkommentator och föreläsare. Under resan från under 2010-talet har hon bl.a varit med och vunnit den australiska versionen av Robinson – kallad ”Surveiver” 2017 och bara för några månader så doktorerade hon med ett simorienterat ämne. Skall nämnas att när hon vann Robinson  2017 så var hon den äldste som vunnit tävlingen i hela världen.

Idag stod hon i Lund och talade om ”Simningen som en kulturell företeelse i samhället”.

2020-01-07    Första riktiga dagen på det nya decenniet

Det här är första dagen av verklighet på detta nya decennium. Dagens efter trettondagen brukar vara startskottet på allt som anses vara normalt liv, igen. Hjärnan, kroppen och tanken har varit bortkopplad under ett antal dagar. Oftast sedan någon dag före den där dagens som är peaken i julfirandet, nämligen julafton – om man genomför ett rättroget svenskt julfirande.
Sjunde januari är dagen då alla skall in i ”sina gängor igen”, ”rutinerna skall återupptas”, alla nyårslöften skall förverkligas. Träningslokalerna kommer att vara fullsatta av alla som tycker att det är dags att ta ”tag i livet igen”. Det är med andra en dag med massor av förhoppningar.

Sportsidorna fylls av mycket pseudoidrott. Främst i detta led av pseudohändelser står väl ”slakten av Zlatanstatyn” i Malmö. Aftonbladet Simon Bank  brukar sätta dit orden på rätt ställe och gör det också idag. Läs gärna hans artikel i dagens Sportbladet. Jag håller om med om mycket. Rättesnöret borde vara att inte skapa statyer av levande människor. Man vet aldrig vad som händer.

Annat i pseudo idrottsvärlden är skidlandslagets skadeläge. Alla verkar vara skadade eller har ätstörningar. Det handlar mindre om resultat den här säsongen.

Upphaussningen av ett knattelag i ishockey tog snabbt slut. För grabbarna menar jag. Damernas motsvarande turnering nådde nästan aldrig samma sportsidor.

Högt upp på sportsidorna finns också den fd. tennisspelaren Jelena Dokic som gått ner från 120 kg till normalvikt. Detta och mycket annat - är tecken i sportvärld som journalisterna försöker förändra. För är det egentligen det vi läsare vill ha? Man kan undra. Vad är hönan och vad är ägget?

Våra försök att vaska fram det som ”är idrott” på sportsidorna är inte lätt. Klickmonstersjukan försöker lura oss hela tiden. Det där att undvika blindskären är inte lätt. Nu har dessutom klickmonsterviruset ”Zlatan” kommit loss inte bara i form av statyfrågan utan nu har också släppts loss i den tynande italienska ligan. I mitt gamla favoritlag AC Milan. Ett lag som med GRENOLI-eran på 50-talet för evigt är förknippat med svensk fotboll.

Då med Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm var Milan nummer ett i svenskarnas fotbollshjärta. Det har dalat sedan dess och idag är det inte många som har det närmast sitt blodpump. Men det kommer att skrivas en del om det röd/svarta laget den närmaste tiden. Så vitt Zlatan håller sig på benen och inte blir skadad. Det är ju kanske där skon klämmer allra mest för en 38-åring i en idrott - där hans vilja är större än förmågan, idag?

 Den idrottsvärld som jag själv är mest är aktiv i – simvärlden – laddar om för att återigen försöka att få mediaplats. I år är det ju som bekant OS-år och då brukar simningen få hyfsat mediautrymme. Vi och kanot brukar komma över vattenytan då. Fast i och med ISl-äventyret i höstas så har mediabevakningen redan vaknat. Fast hur många var det som kunde se simningen på Eurosport? Dessutom i deras andrakanal, Eurosport 2. Inte många.Simningen och många andra idrotter slåss febrilt för mediaplats. Svårt i ett TV-landskap där SvT jobbar likt de kommersiella kanalerna och har tagit ett steg från ”public-service”-tanken. Men med Sarah Sjöströms som härförare av svensk simning kan man inte tysta svallvågorna från simdrotten. Men hur blir det sen? Svensk simning har ingen bredd bakom Sarah och de närmaste fem-sex åren får man liksom tidigare förlita sig på enstaka talanger som kan bära idrotten på sina späda axlar. Med en idrott som växer så det knakar globalt och med fler medlemsländer inom simningen är vad FN har - kan mediaklimatet bli allt tuffare.

 Så något helt annat.

Tillbringade en julvecka på Malta. Ett land som är mer än ”en grusplan i Valetta”. Läs gärna ”på” om det lilla ö-landet i Medelhavet. Här finns mycket intressant!

Har också i motsats till mina vanliga vanor, tittat en del på filmer och serier. HBO-serien ”Min fantastiska väninna” (ligger numera på SvT Play) – skriven av den mytiska författaren Elena Ferantes – innehåller kanske inte en historia som jag normalt fastnar i. Men det här var något ett helt annat. Filmen/serien är boktrogen – enligt en mig närstående kvinna (som läst hela bokserien). Men formspråket, miljöerna, autenticiteten i bilderna, den sparsmakade miljöskildringen – ja den är helt underbar. Kan verkligen rekommendera detta. Ser ut som det Italien som man länge har fantiserat om. Åtta - väl investerade timmar.

Har också läst Kalle Linds bok om Hasse Alfredsson. Mycket igenkännande scener och leenden. Dessutom med faktaspäckning i särklass.

Har också börjat läsa Niklas Natt Och Dags bok 1794. En uppföljning av hans första bok som hette ”1793”. Just 1793 är kanske det mest upprörande man läst i i denna genre. Uppföljare är på väg att bli minst lika intressant. Inget för lättrörda människor…
Har också konstaterat att 2020 är lätt att skriva. Det är 101 år sedan man kunde upprepa tiotalet i året, då skriv vi 1919. Andra sifferlekar är året 1961 som man kunde vända upp och ned på. Och det blev samma. Den gången första gången sedan 1881 man kunde göra sammalunda – och nästa gång blir? ….. år 6009.

Over and out!

2020-01-01  Det nya decenniet

Nu är vi där. Tredje decenniet på 2000-talet. Så snabbt det gick.
Här kommer texterna från detta decenniums första år.