Juni 2023
Den 25 juli 1948 – den dagen vann Råå IF svenska Cupen i fotboll
Året var 1948. De allsvenska lagen deltog inte i den svenska cupen i fotboll. Det banade vägen för sensationen till slutsegrare. Ja att det skulle bli en överraskande segrare var klart när man såg lagen som hade kvalat in till finalen. Från Skåne och Helsingborgs förorter, Råå IF. Laget som aldrig spelat i allsvenskan vid den tiden. Motståndare var BK Kenty från Linköping. Laget som fått sitt namn av smeknamnet på den amerikanska delstatens Kentucky.
Cupfinalen detta år var det åttonde ordningen och normalt skulle den seplats på Råsunda men eftersom de allsvenska lagen inte deltog pga. OS-turneringen i London - så spelades matchen på Olympia i Helsingborg. 9852 åskådare hade tagit sig till Olympia för att se andralaget i stan spela cupfinal.
Hur gick det då? Jo det blev en överlägsen seger för Råå IF. Hela 6-0 till hemmalaget och inledningen till en raketkarriär i svensk fotboll som dåförtiden blev väldigt uppmärksammad. Råå tog sig till allsvenskan två år senare och 1950 debuterade man i högsta serien. Vann premiären mot Djurgården med 2-0 på Olympiastadion i Stockholm inför drygt 19000 åskådare. När serien var slutspelad låg Råå på andraplats och tog det s.k. stora silvret. Säsongen efter åkte man ur allsvenskan och har sedan aldrig återkommit men den 25 juli 1948 - ganska snart för 75 år sedan vann man cupen. Sedan gick resan nedåt och som sämst var man för några år sedan när man var nere i div 7, lägsta serien och vände. Numera återfinns man i div 4/div5.
För Kenty har det som bäst varit andradivisionen på den tiden när div 2 var division 2. Klubbens damlag har det bättre. Några år i allsvenskan och numera är det Kenty som är basen för Linköpings allsvenska damlag.
Men detta är en helt annan historia. Kanske berättar vi den en annan gång....
Text Bo Hultén
Bild: Rekordmagasinet (från 1951)
Juni 2023
Svenska fotbollsfrimärken
Man kan samla på allt. En populär samlingsform är att samla på idrottsfrimärken. Fotboll har under åren varit ett populärt motiv. Redan 1953 samband med RF:s 50 års jubel så kom det frimärken med idrottsmotiv. Dessa var de första motiven på levande svenskar förutom kungligheter. 1958 var det stora året när idrottsfrimärken tog steget in i människor mun för att bli slickade på.
Tre olika färger med samma motiv - en blond svensk som skickar iväg ett skott med en sträckt högervrist. Spelaren på bilden är Lennart Nacka Skoglund. Vän av den sk. "ordningen" säger väl - att Nacka aldrig sköt ett skott med sträckt högervrist. Helt korrekt. Bilden är spegelvänd och "Den vajande majskolven" som han kom att kallas i Italien - får iväg ett elegant skott framåt högerdojan. Frimärket fanns i tre olika valörer men i olika färger.
Det senaste jag har kunnat hitta med fotbollsmotiv är en serie med fem olika Zlatan-motiv som kom ut häromåret. Numera behöver man ju inte slicka på frimärken utan Zlatan fäster på alla olika underlag.
Det var en serie som var väldigt populär när den kom och jag minns att mottagare i utlandet tom. skickade meddelande i retur för att tacka för de fina frimärkena. Detta även om brevet innehöll en faktura.
Idrott gör folk glada.
Text; Bo Hulten
Klicka gärna på bilden för att få den större !!!
OS i London 1948 skulle bli en svensk framgångssaga på idrottssidan av sällan skådat slag.
Det lilla landet långt uppe i norr som var hyfsat förskonat från kriget. Ja visserligen hade vi haft beredskap och släckt belysning om kvällar och nätter. Maten och näringen hade inte varit den bästa. Men det hade en varit ruljangs inom idrotten. Man tränade friidrott på Slottsskogsvallen i Göteborg måndagskvällar 1900 till 20.30. Fotbollsträningen på Stora Valla i Degerfors och i Parken i Norrköping hade fortsatt nästan i oförminskad kraft. Simträningen i Sportpalatset under Bruno Liljefors ateljé på St Eriksgatan var som vanligt.
Ja vissa inskränkningar hade det varit men Sverige som idrottsnation hade fortsatt att leva. Visserligen hade vi slagit undan benen på oss själva genom att diska vår bästa löpare men andra hade kommit i stället. Våra fotbollsspelare var amatörer och jobbade på brandkåren, i köket på Grand och delade ut post i Värnamo. Men när det skulle upp till bevis inför en sargad idrottsvärld under London-OS så visade det sig att Sverige hade kunnat träna sig i form och framgångarna skulle komma slag i slag under dessa gyllene sommarveckor.
Om detta ur svensk synvinkel och internationell men också ur skånsk dito skall vi drabba er de närmaste månaderna här på IMV:s Facebooksida.
Har du själv ett minne, ett foto, en person som du vill lyfta fram - skriv till oss så skall vi hjälpa till. Tips tages tacksam emot.
OS 1948 och dess 75-årsjubileum firar vi med att skriva om det.
Text: Bo Hultén
Bild: OS affischen 1948 från IOK
Juni 2023
Baltiska Spelen långt ifrån OS-klass
1914 års Baltiska utställning i Malmö innehöll också en stor idrottsdel. Många grenar stod på programmet men som det var med själva utställningen - kom ett världskrig emellan och det blev inge större succé.
I utvärderingen efteråt är det ganska hård ord man kan läsa och vi saxar följande av detta:
Ekonomiskt blev Baltiska spelen ingen god affär bortsett från häst- och simtävlingarna vilka hade egen ekonomi.
Anledningen till de minskade intäkterna ansågs bero på den ogynnsamma väderleken och att Baltiska utställningen ansågs mer lockande. Att tävlingarna pågick på olika platser och ibland även under samma tider ansågs också vara olyckligt.
Efter spelens genomförande framkom viss kritik främst från tidningar utanför Skåne samt utländska sporttidningar. Kritiken gick i stort ut på att tävlingarna inte var lika välordnade som de Olympiska spelen i Stockholm 1912. Skåningarna anklagades för utslag av provinsiell högfärd och Stockholms Tidningen skrev att Baltiska spelen var en alldeles för stor affär för skåningarna som överskattat sin förmåga. Funktionärerna fick utså den största kritiken. En åskådare som tillfrågades vad han tyckte om Baltiska spelen sammanfattade sitt omdöme i orden ”Bättre tävlande än funktionärer”. Staben av funktionärer ansågs för stor och bestå av ovana personer. ”Det förefaller som om de ledande varit alltför angelägna om att fylla funktionärslistorna med lokalt framstående namn, framstående, icke ur idrotts- men ur social synvinkpunkt”.
Själva tävlingarna fick även utstå en viss kritik. Häcklöpningsbanan mätte en halv meter för kort och löparbanornas beläggning av komposit istället för kolstybb väckte en viss irritation. Spelen anklagades för slöhet och slapphet rörande ordningen inne på planen. ”Inneplanen var en mycket gouterad promenadplats för alla möjliga intresserade, vilka absolut inte hade där att göra. Som det var i Malmö kunde man iakttaga att understundom de civila personerna översteg de deltagande idrottsmännens antal tre gånger”.
Antalet deltagare från andra länder var inte så stort. Så här utvärderade man simdelen av Baltiska Spelen:
Då inga anmälningar kommit in från de andra länderna deltog enbart svenska simmare i tävlingarna, ett 50-tal herrar och ett 20-tal kvinnor. För att locka till sig en större publik hade en grupp engelska simmare och vattenpolospelare bjudits in utanför tävlan.
Tävlingarna ägde rum i Badhuset vid Ribersborg vilket under spelen tillfälligt ändrat namn till Malmö Simstadion. Simbassängen var 9 meter bred och 33 1/5 meter lång. Då varje heat kunde innehålla upp till 7 simmare ansågs banan för smal, och ”det var för simmarna så gott som omöjligt att styra rakt då ingenting fanns som egentligen kunde användas som riktmärke. Kollisioner och utflykter åt Köpenhamnshållet voro nu mycket vanliga.”
Fröken Emmy Macknow från Malmö Simsällskap satte nytt svenskt rekord på 100 meter frisim (1.30.6).
Förutom vattenpolo bidrog de engelska besökarna med en uppvisning i konstsim. Mr. Smidts ”undervattensbåt” väckte publikens beundran. Konststycket innebar propellersim där han ena gången gick ned i vattnet med fötterna och andra gången med huvudet.
Bilden nedan föreställer Ribersborgs Kallbadhus som döptes om till Malmö Simstadion under Baltiska Spelen. Från 10 meters trampolinen sker just på bilden ett sk, Rakhopp. Där man landade på benen.
Hopptornet på Ribban revs 1964 och då kunde inte längre småpojkarna smyga upp och smygtitta in på damavdelningen längre. Badmästare Palmé lät aldrig pojkar som upptäcktes gå nerför trapporna utan man tvingades hoppa. Undrar hur långt upp på kränkningsskalen detta skulle hamnat i dagens diskussion.
Foto: Ragnar Küller / Malmö museum
Text: Malmö Stads websida och Bo Hultén
Maj 2023
Hjältarna i etern och i burken
Häromdagen skrev vi Torsten von Wachenfeldt här på IMV:s sida. Det finns väl få grupper av människor – som radio- och TV-pratare - vars snackade engagerar oss andra i samhället. Deras påverkan och vårt tyckande om vad dessa personer utrycker - kan vara monumentalt.
Alla har en åsikt om hur olika Tv-kanalers medarbetare uppträder. En del anklagas för att vara för flåshurtiga i sitt kommenterande. Andra kan för lite och ytterligare andra är bara för utfyllnad i mediet. Tycker en del.
I dagens sportsändningar är det många som skall tycka.
Vid fp/otbollsmatcher i TV är det 2-4 pers i en sk. studio, sedan är det minst två stycken i kommentatorsboxen och så minst en (hade varit svårt annars) som finns nere på plan för att intervjua. Dessutom är uppsnacket snart längre än själva matchen för att inte tala om eftersnacket.
Det var bättre förr. På den tiden när herrar Hyland, Björklund, Strömmer, Plex och Hegerfors dominerade rutor och etrar. Max fem minuters uppsnack. Fast då fanns inte ordet. Sedan avslutade man snabbare än en avlönings försvinnande en fredagseftermiddag och man gick över till Helgmålsringning eller ett matprogram med Ria Wägner.
Skämt åsido. Då var det kanske lite väl spartanskt och nu är elefantiasisen i produktionen och i antal medverkande något överdriven.
Vi som är uppvuxna så pass långt tillbaka att vi har fått njuta namnen ovan har naturligtvis massor med minnen om dessa. Min lista på minnesvärda Sportkommentatorer – utan rangordning – men som betytt mycket för mig när det gäller att följa sport ser ut så här. Ingen är fortfarande aktiv och bara någon lever. Alla med tillgångar som har berikat men flera också med sidor som, speciellt i efterhand har visat sig inte vara de bästa. Men här är listan:
Lennart Hyland
Åke Strömmer
Lars Gunnar Björklund
Arne Hegerfors
Sven Plex Pettersson
Sven Jerring
Bengt Grive
Bo Hansson
Mats Strandberg
Göran Zachrisson och så måste Bengt Bedrup naturligtvis nämnas.
När jag ändå är igång och tycker så kan jag också utse den bästa expertkommentatorn. Alla idrotter inkluderat. Han finns fortfarande i verksamhet. Nämligen Claes Hellgren. Handbollens guldgruva när det kommer till expert. Oöverträffad.
Experterna har berikat TV och Radio. Det märks när kommentatorerna ibland tror sig vara experter och ger sig in i expertområdena och förvirrar sig. Inga namn här – man vill ju gärna vara snäll en torsdagsmorgon.
Den här notisen har inte innehållet något kvinnligt namn men om jag gör en uppdatering om 30 år så kommer det säkert att finnas en rad sådana. Sportkommenterandet i historisk tid har varit förbehållet herrar. Men kvinnorna kommer - var så säkra. Så avslutningsvis då.
Alla tiders favorit för undertecknad när det gäller radioröster. Walde Bengtsson (1928-2000) i Simrishamn. ”Österlens röst.” Det var inte ofta han fick rapportera om idrott men det hände. Bäst var han när han berättade om ”det prekära läget för Österlens fiskare” – det var engagemang det !
Text; Bo Hultén
Foto: Fotograf: Lantz, Gunnar. Stockholms stadsmuseum
Bildtext: Lennart Hyland intervjuar löpare på Stockholm Stadion under Dagbladsstafetten
2023-01-26 Många texter på IMV:s hemsida
Under 2022 och 2023 har många av mina texter hamnat på IMV:s hemsida. IMV betyder Idrottsmuseets vänner i Malmö och dess hemsida. Du hittar alla texter på den här sidan - klick