Texter från år 2020

start  2024  2023  2022 2021 2020 2019  2018  2017  2016  2015  2014  2013  fler texter  recept  snacka  foto   

Nedräkning - 3 dagar till Jul !
Julen är lite av den "sista lägerelden" för oss som firar julen - som årets största helg. Det enda som riktigt samlar oss. Inte någon gång under året ställs frågorna som energiskt om - ”vad skall du göra” , ”var skall ni fira den”, ”vem är det som kommer” mm.
I år blir julen annorlunda än andra år. Lite mindre i omfattning, mindre antal människor men kanske en ännu starkare lysande lägereld. Pandemin sätter ett annat fokus på julen. Många tar julen på ett större allvar i år. Mer jul på ett sätt - men också mindre jul på ett annat sätt. ”Coming home for christmas” – blir inte lika självklart i år. Förhoppningsvis blir våra möten som vanligt nästa år även om kanske aldrig blir riktigt som förr – i framtiden. Pandemin kommer att sätta sina spår - år framöver.
Mötet mellan människor inte bara under julen - är det viktigaste här i livet. En av de mest rörande ställena i Skandinavien att bevittna möten mellan människor är utgången till Terminal 3 på Kastrup.
Alla som kommer flygande in via den danska flygplatsen skall passera ut genom dörrarna här. Själv har jag gått här hundratals gånger och det är alltid lika spännande. Massor med människor som letar och söker med sina blickar. Längtande efter välbekanta ansikten. Människor som längtar efter gamla vänner. Människor som längtar efter någon som har varit borta länge. En del som bara längtar efter själva återseendet. Människor som längtar så mycket att dom nästan spricker.
Allt det där får man uppleva om man står vid utgången på Kastrup. Inramat med danska flaggor. Danskarna är duktiga på detta. Vi som har kommit den här vägen samtidigt som danska idrottstrupper vet hur det kan vara. Välkomnandets varma famn.
SAS är duktiga på reklamfilmer. Ibland gör man lite fel som i våras men den här ”feel-good-trailern” tål att ses igen. SAS behöver också reklam och vi behöver värme.

Nedräkning - 4 dagar till julafton.
En tradition som höll i sig under många år - var Julbandyturneringen med fyra lag. Jag arrangerade denna i Lomma på Pilängsskolan under 80-talet och några år på 90 - samt i Gröna tältet i Skanör efter jag lämnat skolvärlden. Spel på juldagen eller annandagen. Bra satsning, många svettiga tröjor och mycket glädje och skratt. Undertecknad syns i mellanraden - sexa från vänster.
Men det var inte alltid som man kom hem i full vigör. Ett år så spelade vi i Lomma, första åren på 90-talet och en av spelarna satsade lite väl mycket, drog in i mig med armbågen före och tryckte till allt han kunde med sina 110 kilo. Han stod inte högt i kurs hos undertecknad efter detta. Fö. har han aldrig synts till i ngt sammanhang sen dess. Mitt resultat var fyra revben knäckta och hål på lungan. Lät lite konstigt när jag delade ut priser och att sedan köra fem mil hem och sedan ytterligare tre till akuten i Trelleborg kändes. Togs emot av en ung AT-läkare som låste in mig på intensiven över jul. En hyfsad envis hosta, tre kanaler på TV som fö. var i svart/vitt (utan fjärrkontroll) gjorde att den julen inte blev den bästa i livet. För att dämpa hostan - serverades jag en hostdämpande goja som var bättre än någon nyårsfylla. Men f-n den som ger sig. På nyårsafton skrevs jag ut och en lugnare dans kunde genomföras hemma hos P och M den kvällen
En jul att minnas (men helst glömma).

Nedräkning - 6 dagar till julafton
Jul är inte bara glädje. Jul kan också vara kopplat med smärta för många. Jag är själv en person som inte alltid har omfamnat jul av olika orsaker. Men det finns också händelser som man påminns om varje år när det närmar sig julen. Det är när man filtrerar julmusiken en aning. Där finns en låt som alltid är med och för den som vet och observerar - alltid påminner om att livet är skört. Det är ”Låt mig får tända ett ljus”. En av alla dessa julsånger som ligger som en matta över oss under december.
”Låt mig får tända ett ljus” - sjöngs av Malmötösen Siv Pettersson. Född 1955 och tidigt en stor talang. Hon upptäcktes i en talangtävling hos Malmö TV och Stikkan Andersson tipsades. Siv fick en plattform att utöva sin sång hos Stikkan och så bra det gick. 1972 lagom till julen fick hon en jättehit med ”Låt mig får tända ett ljus”. Hennes klara röst öppnade ögon och öronen hos svenska folket.
Två år senare – i januari 1975 hade hon precis avslutat en krogshow i Oslo och var på väg till Stockholm. Siv och två andra åkte i en Volvo PV med sommardäck. I en högersväng i Årjäng gick bilen av vägen och Siv, tillsammans föraren dog. Hon ligger begravd i minneslunden på Limhamns Kyrkogård i Malmö. Skänk gärna Siv en tanke när du hör låten i julbruset. Hon blev bara 19 år. Alldeles för kort tid att vandra på jorden.

Nedräkning – 7 dagar till julafton.
Den som har följt mig under åren vet att jag har haft en viss connection med simning. Denna startade 1961 och alltsedan dess är jag fast i klorträsket. Under ganska många år hade vi fördelen att åka till DDR/Östtyskland i december månad och simma i Rostock under Luciahelgen. Den tiden vi talar om är under allra värsta DDR-eran och det var inga dåliga startfält som bjöds på i simhallen. Gräddan av östtyska simmare som kunde både det ena och det andra. På den tiden var det svartväxling som gällde och genom att ta med sig ett kilo kaffe kunde man komma över östmark till den milda grad att man kunde köpa alla julklappar som behövdes. Visserligen av östsnitt men desto mer unika. Vi hade i samma guide som tog hand om oss varje år och hon kunde snacka svenska. Svenska av det där Lingaphone-snittet (googla ni yngre). Hon fick svenska veckotidningar av oss och hon fixade det mesta och det bästa. Naturligtvis var våra reseledare Birger Buhre och hans fru Kerstin. Det var alltid underhållande när Birger satt på Bahnhof-Hotel i Rostock och hade show för de tyska landslagstränarna. Ryggsimsteknikföreläsningar vid groggbordet kunde bli glaskrossande föreställningar. Jag minns starkt känslan av att komma till Rostock. 50-75% av gatubelysningen av nedsläckt för att spara energi. Känslan att gå i Rostock var som att trava omkring i en tysk krigsfilm när solen gått ned. Halvmörker och disigt. Men människorna var desto bättre. Det betydde lika mycket för dem som för oss att vi kunde träffas. Minnen är otaliga.
Senare gjorde jag samma resor som tränare på tidigt åttiotal. Då kom jag att smita in i grannhallen och kolla i smyg på tävlingsgymnastikträning för yngre flickor. Dessa minuter när jag fick se barrträning med 11–12 åringar. Barrering ingick i upplägget och är kanske de mest otäcka jag sett i mitt liv inom idrotten. En tränare och fem flickor vars tårar var slut för att inte tala om deras glädje. Med dessa upplevelser och andra var det speciellt den dagen muren föll. Detta sammanföll med att jag var i Tyskland. Man förstod hur mycket det betydde den gången. DDR i december är inpräntat i minnets kalender

Nedräkning - 8 dagar till Julafton
Min första kontakt med sjuk humor kom 1962 när Hasse och Tages revy Gröna Hund gjorde en kort Sverigeturné. Efter att ha spelats på Gröna Lund så gjorde man bl.a en avstickare till Malmö och spelade den på Södra Teatern i Folkets Hus. På varje sits i teatersalongen låg ett friexemplar av Tidningen Hjälp. Tidningen gavs ut den sjuka humorns främste företrädare i Sverige Lasse O´Månsson. Han var allierad med Hasse och Tage och var den förste att intervjua Hasse Alfredsson i rollen som Valfrid Lindeman. Denna roll togs senare över av Tage under andra revyer. Ett friex av tidningens nummer under 1962 – vill minnas att det var fyra olika och i kretsen av de som var med oss på premiären kunde jag lägga beslag på alla fyra olika tidningarna. En bra start på studier av sjuk humor.
Att sedan en av dem som var med i vårt sällskap stod som värd för efterfesten till revypremiären gjorde ju inte saken sämre. Att få träffa dessa – sedermera - revygiganter live och äta glass tillsammans med Hasse Alfredsson gick inte av för hackor. Glass toppad med grön chartreuse (starkt som fan) roade ju omgivningen att en 10-åring kunde stoppa i sig. ”Vad månde blifa” var det en av herrarna som utbrast. Men det gick bra på den fronten.
Efter detta så inleddes en mångårig tradition från mina föräldrar att alltid ge mig Tidningen MAD i inbunden form i julklapp. Jag fortsatte sedan under många år att själv inköpa de alster som fortfarande finns i mina samlingar. MAD-läsningen räckte hela julen och är ett av mina starkaste intryck av denna kristna helg från barndomen.

Nedräkning - 9 dagar till Julafton -
Stora röda kulor skrev jag häromdagen. Idag är det de små kulornas tid att exponeras. "Det skall bara vara röda kulor i granen" sa morsan en gång i forntiden. Det har jag tagit fasta på. Men eftersom julen har varit nedmonterad hos oss under många år så har granens kulor känt sig husvilla. Men nu har de fått sin plats. I taket i biblioteksdelen. Det är där dagens lilla videoklipp är taget. Ute strilar regnet ner ute storebror skickar sms till oss med otydliga meddelande. Inget är som vanligt därute så ta hand om Er. Ha en bra tisdag!!!

2020-12-13  Nedräkning – 11 dagar till julafton –
Under ganska många år har veckorna innan jul innehållet kortbane-EM i simning för undertecknad. Det har varit blandat som speaker på arenan, kommentator på Eurosport eller skribent på Simförbundets Mästerskapssida. Ibland har det varit allt på en gång skulle man nästan kunna säga. Under ett antal år under 00-talet så var jag någon form av ”officiell speaker” för LEN – det Europeiska Simförbundet. Det innebar att man åkte till Europamästerskapen och var tävlingarnas internationella speaker. Oftast fanns det en nationell dito på plats och vi hjälptes åt att kommentera. Det var i Lissabon, Helsingfors, Wien osv.
År 2002 gick EM i Riesa –” in the middle of nowhere” ett bit från Dresden. Tävlingarna gick i en arrangemangsarena mitt ute på ”slätta” som man skulle sagt i Västergötland (är det väl?). Inne i denna lada hade man byggt upp en stålbalja och fem-sex tusen åskådare tjoade på läktaren. Min tyske kollega var mer DJ än speaker och hade massa prylar i tuber som vi sköt ut till publiken med tryckluft och det var ett jävla liv i luckan.
Jag minns tävlingarna mest för att det blev en svensk dubbelseger på fjärilsim. Anna Karin Kammerling vann grenen före Lena Hallander. Malmösimmerskan simmade hem ett silver i sin EM-debut och som MKK:S klubbdirektör var det svårt att hålla tårarna borta. Lena blev också ”European Newcomer of the Year”
Sista dagen var vi så uppspelta att vi skiftade språk. Tysken kommenterade på engelska istället för mig och jag tog hand om tyskan.
Den kvällen tillbringades i baren med den danska landslagsläkaren och hon var en hejare på att lyfta glaset. Som sagt – Idrott kan vara mycket på en gång!

2020-12-12 Nedräkning - 12 dagar till julafton -
År 2020 verkar svenskarna att rusta för julen som aldrig förr. Vi brukar fly julen till andra breddgrader för att både slippa stöket och böket men också för att få koppla av. I fjol tillbringade vi helgerna på ett snålblåsande Malta som bjöd på en sval medelhavsvind men också massa bra upplevelser. I år blir det "himma på våran gata" och det föranleder att julpyntet kommer fram.
Kulan på bilden är en av fyra stora kulor som har förföljt mig sedan barnsben. I tidernas begynnelse så hade varuhuset Bekå i Malmö stans största inomhusgran och det är därifrån kulorna kommer. Granen var placerad på ljusgården mitt inne i varuhuset (numera HM City). Denna gran sträckte sig tre våningar uppåt och översta våningens tak var av tranlucent glas och gav ljus på dagen men när skymningen kom så gnistrade denna magiska gran av belysningar, glitter och kulor. Alla kulor var röd och stora som fotbollar. Fyra av dessa kulor har sedan barndomen funnits i vårt hem och kommer upp varje år. Numera i allt mer sprödare plast men upp skall dom. Idag var dagen då dessa jättekulor fick sina ordinarie julplatser

2020-12-02 Skånsk Idrottshistoria
En gång om året skriver jag en artikel för Idrottsmuseets Vänner i Malmö. Boken som heter "Skånsk Idrottshistoria" ställs samman av artiklar skriva av sportjournalister och annat löst folk i Skåne. Jag brukar få skriva om simning av någon anledning. I år så handlar artikeln om "Skånska Simfamiljer".
Du kan läsa artikel här - klick
Vill du läsa fler artiklar ur årsboken eller av mig så hittar du dem på den här sidan - klick (eller via länken ovan "Fler texter")

Mitt Stockholm är kallt….
sjöng Orup en gång. Men så var det inte denna söndagsförmiddag. En tur runt Värtahamnen, Gärdet och Ladugårdsgärde i en inte alltför bister november sol. Riktigt skönt. Massor med stockholmare ute och rörde på sig. Ladugårdsgärde är en oas av gigantiska mått. Visserligen har man knaprat på dess kanter från giriga politiker men fortfarande är det en stor plats att vara på och andas ut i.

Skönt också att bara gå. Inte någon powerwalk utan två timmars strosande och massor med stopp. För oss utsocknes, lantisar - är det mycket att titta på.

Att ta sig från Värtahamnens ganska industrialistiska omgivningar in på bostadsområdet Gärdet går ut på att hitta passagerna över järnvägen. Efter att ha valt rätt håll så uppenbarar sig en pärla bland alla betongklossar. Restaurang Skeppet, en byggnad skapad 1922. Då som restaurang för Värtahamnens folk. Sedan har stället varit ett underhållningshus och allra mest känt blev huset i samband med att Hasse å Tage hade sin allra minsta revy här – 88-öresrevyn. Ensemblen bestod bara av Hasse och Tage tillsammans med pianisten Gunnar Svensson. Just den här revyn kom efter deras flopp – Spader Madame – som hade varit kostbar inte minst ekonomisk och nystarten med 88-öresrevyn var minimalistisk i sin framtoning även om många av numren i själva revyn inte var det. Vi minns nummer som “På jobbet” (Roger Mooooooore), “Elektricitetsvisan”, “Blå Stetsonhatt” och “Ett glas öl“. Klassiker som lever vidare.

När jag kom över järnvägen och in på Gärdet som hamnade jag mitt i Finlandsparken med det stora Finlandsmonumentet. Ett monument från 1986 och som visar på våra starka band till broderlandet Finland. Ett för mig helt okänt monument. Vidare gick jag förbi mina studiehoods, Öregrundsgatan 8. GIH-åren tillbringades här. Snirklade mig genom Gärdet och dess lamellhus ut på Ladugårdsgärde. (forts. nedan)

Ut vid Kampementsbadet. Ett bad som såg lika öde ut som alla andra utebad ser ut på vintern. På den gamla goda tiden, när det fanns vintrar - var detta basen för skridskoslingan på Gärdet. Men med 10 grader varmt eller något så är det inte aktuellt numera. En del saker var bättre förr.

Genade över Gärdet till Filmhuset. Ett hus där det blåser starka genusvindar idag. Anna Serner har satt igång fläkten i svensk film och med cirka tjugo års mellanrum viner det snålt runt betongklossen som Filmhuset utgör. Hon kommer väl att hålla ut några månader till sedan lämnar hon jobbet och lugnet lägger sig återigen i den i myllan starkt förankrade betonglådan. Innan det om några år drar igång igen. ”Tiden har sin gång” som någon skrev. (forts. nedan)

Passerade 1 maj monumentet och gick bort mot det fantastiska terrasshuset. Huset på Gärdet som går under namnet 79&Park är ett mycket vackert exempel på bostadsbyggande på 2010-talet. Men innan dess passerade jag Stockholm julgransförsäljning. Ett unik julinköpsställe som tillhandahåller julgranar i alla storlekar. Från bordsgran till granar som kan stå mitt på stadens torg. Unikt ställe minsann. Sedan vidare bort mot Scandic Värtahamnen passerade jag uppställningsplatsen för stadens hop-on-po-off bussar. Hoppas de kan synas på stadens gator 2021, igen.
En bra spatsertur med mycket för ögat och själen.

(När jag skriver ”mitt Stockholm” – beror det på att undertecknad föddes på Södra BB och tog sina första steg på Söder i Stockholm. Kanske i hörs men dock……..)

2020-11-01 Möte i mons.......
Idag möte med en av mina stora idoler. Alla säger i alla fall att statyn "Det svenska tungsinnet" föreställer Gösta Ekman. Det var Marie-Louise, hans fru som gjorde den till världsutställningen i Sevilla 1992. Statyn är konstruerad så att den kan klämma fram en tår som stilla rinner nedför kinden. Statyn är uppvärmd så att tårarna aldrig blir till is. Gösta Ekman var kanske en större konstnär än vi förstår och har så mycket mer att erbjuda än de lättsamheter han presterade tillsammans med Hasse & Tage. Han bodde delar av sitt liv i Malmö, därav placeringen av statyn. Ekman till vänster!

2020-09-30 Simspelen och en gammal T-shirt
Städningen fortsätter. Förra helgen simmades Svenska Simspelen i Upplands Väsby men redan på 80-talet arrangerade Borlänge Simsällskap tillsammans med Falu Sim Simspelen i Lugnets utebalja. Jag hade nöjet att verka som speaker på dessa övningar. Mycket trevliga föreställningar med många "runtomaktiviteter". Minns tydligt en dags sommarrodel i Rättvik med ryska landslaget. Av ngn anledning fanns en oanvänd Simspels tshirt i mina samlingar. Samlingar som när de peakade innehöll över 500 pike och t-tröjor. Numera har jag besinnat mig och under 50 kanske det är för nuvarande. 

2020-08-18 Sommarlov........
62 dagar i ett sträck har jag varit på denna plats. Sovit 62 nätter. Ja varenda natt sedan i mitten av juni. Det var många år sedan jag var borta under en sådan lång tid. Kanske 40-45 år tillbaka. Då tillbaka på 50 och 60 talet var somrarna rena rama Bullerbysomrarna. Gunnar Hahn och Radiosymfonikerna med musik som Utskärgård regerade i etern. Då lyste solen konstant och vi njöt innerligt. Idag är det skjutningar och dödstal av pandemier som dominerar när man knäpper på elektroniska medier. Domedagen närmar sig och för sommarvärmen skall våra samveten svettas pga. vår släpphänthet med naturen.. Plastpåsana som var senaste nytt i Konsum 1961 har fått skatt och skampålemärkning numera. Vi bär alla en skuld. Men det glömmer man efter en morgonpromenad längs Skäldervikens stränder. En Bullerbysommar är till ända. Kanske den sista. I morgon börjar kanske det stora allvaret? Men vi skall fortsätta att hålla avstånd, tvätta händerna men också se livet från den ljusa sidan.2020-08-18

2020-07-04 Öresundsbron 20 år
Under årens lopp har jag varit speaker på massor av tävlingar och också en del udda föreställningar inom och utom idrottens värld. På CV:et står 50 senior-SM i simning, 8 Europamästerskap, 1 Världsmästerskap, 23 World Cup-tävlingar och uppemot 600 dagar av snackande inom simidrotten. Lägg därtill fem år allsvensk fotboll, Elitserien i handboll, Davis Cup i tennis, friidrottsgalor, Mästargalor, Tipslaget i fotboll, hundtävlingar och inte minst skidloppet, Gåsaloppet i Skanör. Allt detta kanske sammanlagt 800 dagar av snackande. Lägg därtill 20 år på Eurosport. För att travestera TV-programmet Lorry ”Mycket idrott har det blivit.”

Men den kanske mest minnesvärda dagen av alla dagar som speaker var kanske år 2000 och det första ”Broloppet” i Malmö.

I dagarna firas det ju 20 års jubileum av Öresundsbrons tillblivelse och för oss som lever nere i den här regionen är det kanske den viktigaste händelsen det senaste halvseklet. Hur hade det sett utan en Öresundsbro idag? Den frågan kan man ställa sig! Integrationen av samhällena på bägge sidorna om Sundet har dock inte hängt med i den takt som man hade hoppats. Hade Malmö varit svensk huvudstad så hade säkert det hela sett annorlunda ut men med ett svenskt styre med utsikt från de norra provinserna, läs Stockholm, så har Öresundsintegrationen inte fått den betydelse som den borde haft på agendan. Samspelet mellan de bägge huvudstäderna är inte det bästa. Danskt kynne contra svensk plakatpolitik har svårt att enas.

Men nu var det inte riktigt det som var grejen med de här raderna. Utan mer se tillbaka på det som hände de där dagarna i juni år 2000. Själva invigningen av Bron skedde den 1 juli men innan dess hade det arrangerats ett antal invigningsevent och för den sakens skull fanns det ju massor av sidoprojekt som skulle uppfyllas. Bl.a var uppställningen av det medicinska teamet och säkerheten, enorm. Två år tidigare hade man i Danmark haft invigning av Stora Bältbron och erfarenheterna från den övningen gjorde att man skärpte planeringen från svensk sida när det kom till invigning av Öresundsbron.. Antalet döda vid den danska invigningen 1998 räknades i tvåsiffrigt och när den ansvarige för det medicinska teamet, simprofilen och läkaren Matz Widerström (tidigare simmare och simtränare i Malmö och medlem i SSF:s styrelse) uttalade sig i TV dagarna innan invigningsloppen sa ”att enligt statistiken skall uppemot tio personer avlida i samband med invigningsarrangemangen MEN vi har en målsättning att ingen skall stryka med”. Så blev det också.
Uppbyggnaden av ett tredjedels svenskt militärsjukhus på den svenska sidan och med hundratals svenska volontärer - kom alla hem lyckligt efter brofesten. För det var ju så att det inte bara var ett lopp som firade det hela utan invigningsprogrammet innehöll:

9 juni – Bron öppen för cyklister – 40.000 människor deltog
10-11 juni – Bron öppen för gående – 300.000 människor deltog.
11 juni – Inlinelopp med 18.000 deltagare.
12 juni – 80.000 löpare sprang Broloppet.

Lägg till stora skaror av andra människor som skulle titta på – och summan av deltagare i invigningen var uppemot 750.000 personer. Ingen dog.

När jag snackade med Matz häromdagen så minns han med glädje tillbaka på dagarna i juni 2000. ”Den största utmaningen var på lördagen när massor av äldre människor hade överskattat sin förmåga att gå. Man gick de fem kilometerna ut till brons mittpunkt och tillika högsta punkt (höjdskillnad 70 meter) och sedan orkade man inte lufsa tillbaka. Vi fick i en hast organisera 80 bussar som fick gå i skytteltrafik och hämta folk ute på bron. Annars hade vi säkert fått problem med hälsoläget” säger han två decennier efter loppet.

Några dagar innan själva arrangemanget fick jag nöjet att köra ut min bil på Öresundsbron för att ta mig en titt på ”hårdvaran” i själva loppet – tillsammans med Mats Widerström och en av hans kollegor i den medicinska organisationen. Så här i efterhand ett intressant minne. Vi stannade mitt på bron och gick ned på gallertrapporna till tågnivån. Gallertrappor som var genomsiktliga till Öresundsvattnet 70 meter längre ned. Att vara ensam med bilen på Öresundsbron, stanna den och stiga ur - var ett minne för livet.

Dags för loppet – som var en halvmara med start på danska sidan och målgång nästan framme vid västra delen av Limhamnsfältet. Själva målrakan var Magasinsgatan i Limhamn. En skabbig bakgata i Limhamns industrikvarter - bakom Ljungmans Verkstäder (riktmärke för födda innan 1980).

Denna gata skulle under en dag stå i centrum för idrotten i Skandinavien och hade putsats upp. Det var nästan som att ta steget in i en Hollywood-kuliss. Fina hus ut mot gatan och någon meter in i gränden så återkom den skabbighet som tyngt ned detta område under många år.

Loppet direktsändes i TV4. Jag var arenaspeaker tillsammans med Eurosportkollegan i friidrott Stefan Olsson (sedan Friidrottens förbundskapten och Generalsekreterare). Stefan kunde det här med friidrott jämfört med mig och tog hand om mycket av den första timmen och målgången för eliten. Halvmaran vanns av Tesfaye Tola, Etiopien på 59.48. Elitklassen startartade kl. 09.00 på morgonen – Annandag pingst och var i mål en dryg timme senare.

Kl 09.00 släppte man iväg elitklassen.
09.40 startade 5000 elitmotionärer
från 10.00 till 17.00 släppte man iväg 1250 löpare var femte minut.
Transportlogistik av hög skala krävdes för genomförandet.

Starten gick i Kastrups Strandpark, leddes in på in på broöverfarten där man snabbt når den fyra kilometer långa tunneln. I denna tunnel hade man massor med frågetecken hopats innan loppet.
Skulle man frysa? Prognosen sa att det skulle bli 10 grader varmt nere i tunneln.
Det visade sig att det blev 18 grader. Diskussionerna gick också höga om att ljudet av tusentals fötter och steg i brons skulle göra löparna mer eller mindre galna. Så blev det inte.

Efter bron och stigningen från botten av Öresund upp på Pepparholm var det 4 kilometer löpning i det sterila landskap som denna ö då erbjöd. Idag är det annorlunda..

Efter Pepparholmen kom själva brodelen. Under de första fem kilometerna är det en lätt stigning upp till 70 meter över havet. När man passerar brokrönet så hade löparna sprungit 13 av de 21 kilometerna och man fick ett härligt nedförslut mot svenska s fastlandet. Tre kilometer nedför och man når land och de avslutande fem kilometerna på svensk mark.

Här under de avslutande kilometerna möter man också den stora publiken. Den fanns ju inte på bron. När man närmar sig målet på Magasinsgatan så kantas gatorna av tusentals åskådare och väl i målet så slussas de 80 000 löparna vidare till Limhamnsfältet som ligger 500 meter bort.

Min speakerplats under loppet var ovanför målgången på en bro. Kollega Stefan och jag jobbade tillsammans i några timmar men efter lunch och fram till mörkrets inbrott vill jag minnas att jag jobbade själv. Solen hade gått ner och åskådarleden hade glesnat när siste man gick i mål och fick placeringen 79 713. Det betydde av att de 91 000 anmälda var det en del som antingen inte kom till start eller bröt loppet. Det var lite av ”sistemanimål på Vasaloppet-känslan” och vi kunde packa ihop. Då hade Tv4 för många timmar sedan lagt ned sin verksamhet.

Under det drygt halva dygn som vi jobbade på kommentering av loppet blev jag informerad efter halva tiden att det fanns högtalare under hela löpsträckningen. Förhandsinformationen till mig var att jag bara snackade för målgången och en bit till - men så var inte fallet. Kul för då kunde man lägga om snacket och peppa även folket ute på bron.

Strömmen av löpare som passerade oss in i mål var tät fram till 19-tiden på dagen. Då det glesnade och som upplevelse för en speaker så var loppet obetalbart. För en påg från Malmö kanske ännu större.

Nu är det 20 år sedan. Firandet blev i år nedtonat. Inget lopp arrangerades. Det senaste loppet gick i samband med 10 års jubileet år 2010. Kanske kan man samla ihop till ett lopp år 2025 igen men det verkar som motståndet mot att stänga bron delvis för trafik har ökat med åren.

Loppet år 2000 platsar definitivt i min lista över Top-10 händelser i idrottslivet

Sommar i P1

Sommarprogrammen i P1 – är en högpunkt i media under året. Igår presenterades årets sommarsnackare och där finns det massor av godbitar att sätta tänderna i. Nedan hittar du min favoritlista på sommarprogramledare som jag skall avnjuta på vägarna, i solstolen eller på stranden som det hette en gång i tiden.
Men det är inte alla som man lockas av att lyssna på. Erfarenheten visar dock att det många gånger är de som ligger mitt i den där skalan – mellan intressanta och ointressanta – som är de allra bästa när man skall summera sitt ”Sommarlyssnande”. Det som jag dock har som ett absolut krav inför mitt lyssnande är att man måste ha åldern inne som Sommarpratare för att kunna berätta ”en historia”. Nyutexaminerade studenter gör sig inte besvär in mina hörlurar.

Från 2019 hittar man en rad intressanta namn som man minns speciellt. Hjärnforskaren Anders Hansen, SvT-korren mm. Carina Bergfelt, Jonas Gardell som alltid, Emma Frans epidemiolog, Leif Östling minns man av vissa orsaker, Lisa Miskovskys snack var jordnära och bra, Marie Nilsson-Linds känslomässiga 90 minuter men det fanns massor med flera namn som man verkligen minns när man läser igenom listan.

I fjol så var det 60 års jubel för programmet. 1959 startade man och naturligtvis finns alla sommarpratare att plocka fram i kalenderordning eller namnordning och det är en fantastisk lista på kända och mindre kända människor, på intressanta och mindre intressanta människor från Sverige det senaste dryga halvseklet. Listorna hittar du här – klick

Skulle jag plocka några namn från historien som jag lyssnat på – så är kanske Torsten Ehrenmark den jag minns allra bästa. Han snackade massor av gånger mellan 1963 och fram till 1984. Hans trygga härliga, underfundiga röst oh humor gav många roliga timmar.
Hasse Alfredsson är en annan som också bjöd på högtidsstunder liksom parhästen Tage Danielsson liksom Sommar-ikonen Lars Ulvestam. Ja det finns många man vill minnas.

I år har jag en Tio i topp lista på Sommarpratare som jag inte vill missa – i form av:

1. Mona Sahlin – vad hände egentligen?
2. Anders Tegnell – årets svensk, hur lugn är han egentligen?
3. Klara Zimmergren – för att hon bara är bra!
4. Ola Wong han har en spännande historia att berätta!
5. Laleh Pourkarim hur skapar hon den vackraste musiken?
6. Patrik Lundberg för att han är intressant journalist!
7. Staffan de Mistura brukar ha historier att berätta!
8. Ulf Lundell, varför tjurar han så i Kivik och för musiken han skall spela.
9. Björn Natthiko Lindeblad, där frågan är hur väljer man att vara buddistmunk – hur kom det sig?
10. Lena Endre för att jag gillar hennes skådespeleri!

foto: Sveriges Radio

2020-06-04 Robertino och musik från då!

Musiken och kopplingen till låtar är en aning underlig. Kan tyckas. Musik är många gånger förknippat med minnen. Inte all musik naturligtvis. Mycket av den musik man minns är just minnen för att den är bra. Men som sagt det finns massor med musik som man egentligen inte tyckte om - men ändå har fastnat i skallen. Under tonåren var det mycket som man kopplar ihop med vissa låtar. Ofta djupa och mindre djupa förälskelser.

Men barndomens musikupplevelser är annorlunda. Om man som jag är uppvuxen tillsammans med tv:ns utveckling i landet. I mitt barndomshem stod det en tv lagom till julen 1957. En märklig upplevelse. Första programmet på kvällarna startade kl. 18.00 och jag minns att vi satte på tv:n en halvtimme tidigare och fick njuta 25 minuter av en testbild. Denna testbild var avsedd att användas då man ställde in bilden så att den tidens hallåor (googla) inte skulle se ut som om dom var uppväxta i Lustiga Huset på Tivoli. Fem minuter innan första sändningen så skiftade bilden till en stilistisk bild av en Stockholmsbyggnad, kan den varit Konserthuset månntro. Denna bild med en klocka fick sedan röra sig otroligt sakta fram till 18,00 då en dam uppenbarade sig i rutan. Leende och presenterande det som skulle visas under kvällen. Utbudet var inte det bästa med dagens mått mätt. Men det spelade ingen roll. Vi hade en TV. En tv som dessutom inte var billig. Vår Aga-tv kostade motsvarade en tjänstemannalön, för en månad, så det är bara att räkna.

Musiken då… Ett gammalt minne som plötsligt dök upp häromdagen var den italienska unge pojken Robertino som i slutet av 50-talet med sin sonora stämma härjade i den svartvita TV:ns barndom (ja man måste vara född typ 54 eller tidigare för att minnas) Han dök upp i dansk TV, först. Sedan för att fraktas runt i de flesta europeiska TV-kanaler och exponeras. Helst innan han landade i det som förstör dessa unga sonora stämmor – nämligen målbrottet.
Hans stora hit var ”O sole mio”. En visa som han sjunger med en röst och kraft som kan spränga alla kristallglas som finns på Cervera. Detta och en del andra standards ingick i hans repertoar.

Han kom ursprungligen från en napolitansk familj med massor av barn och för att hjälpa familjen fick han sjunga vid brödutlämning och bröllop. Vid ett av dessa tillfällen så kom den danske TV-mannen Vollmer Sörensen att höra honom. Vips så kom han till Danmark och blev standard i lördagsunderhållningen i Fjernsynet. Den enda kanalen i vårt broderland var ju TV-kanal nummer två hos oss i Skåne. Vi tittade minst lika mycket i barndomen på dansk TV som på den svensk stats-Tv:n. Därför lockade namnet Robertino (Loreti) till en kort lyssning på Spotify häromdagen.
Att man minns hans sång berodde säkert på att han var ung och att man nästan kunde identifiera sig med honom. Dock var skillnaden i musikalisk förmåga astronomisk. Att han sedan bara arbetade under namnet Robertino (den lille Robert) gjorde ju inte saken sämre.

2020-05-26 Bara en bra låt.
America Pie med Don McLean låg etta på USA-listan 1971. Etta i fyra veckor. 29 år senare, år 2000 gjorde Madonna en cover på låten. En cover som blev långt mer framgångsrik och med en rad listetteplaceringar. Bland annat i vårt land. Coverversionen är klart kortare än originalet ´.
Don Mc Leans skrev låten och har varit sparsam med vad egentligen innehållet och alla syftningarna i låten betyder. Några lagom fria tolkningar är att låten är ett tack och gonatt till 1950-talet i USA. Ett decennium som gick under namnet ”American Pie”. Andra säger att låten handlar om ungdomskulturen utveckling och det var viktigt på 1960-talet. Massor med syftningar i låten kan man tolka till The Byrds, Beatles, Stones och Janis Joplin. Men ytterligare en tolkning av låten, eftersom den delvis handlar om flygolyckan där Richie Valens och Buddy Holly dog i (3 febr 1959) – är att den handlar om olycksflygplanet som just hade namnet ”America Pie”.
Låten skulle kunna vara en av många sk. ”one hit wonder”. Dvs. en låt som blev en megahit med en artist som sean aldrig kom upp i samma höjder.Men Don McLean men han hade faktiskt några hits till. Roberta Flack fick den största av alla med McLeans hits med "Killing Me Softly With His Song". Värdelöst vetande i sammanhanget är att skrivaren av dessa rader kan nynna just den låten på finska. Då heter den ” Jokainen päivä on liikaa”.

American Pie avslutningsvis, då! Det är en riktigt fin folkrocklåt från skiftet mellan 60 och 70-talet. Lyssna gärna på den en stund genom att klicka på länken nedan. Där finns en youtubeversion med bra ljud. Gillar du låten? 
Länken - klick  

2020-05-15 Kort sagt - TACK! (dan efter födelsedagen i år)
Det fanns en tid när man var liten. Ja, faktiskt. Du tror kanske inte det men så är det faktiskt. Födelsedagarna den gången var viktiga. Lite mer viktiga än dessa dagar när man fyller år för 68:e gången. Isch. Födelsedagarna den gången hade en ritual som präglat mig länge. Jag fick äta ”hur mycket glass som helst” – på min födelsedag. Jo så var det men jag fick bara köpa en glass i varje affär och jag fick inte korsa en gata. Enkla regler. Mitt kvarter bestod av en yta på uppskattningsvis 300 x 100 meter och i denna fyrkant fanns dåförtiden två livsmedelsaffärer, två mjölkaffärer och en köttaffär. Alla dessa butiker tillhandahöll glass för hugade spekulanter.

Det betydde att max fem glass kunde inköpas. Det blev ganska billigt med nutida mått mätt. GB:s storsäljare, struten Top Hat (inte att förväxla med en snusktidning med samma namn) kostade under många år en krona jämnt och det kunde ju sväljas med den budget som bestods. Annars var det mycket glass som gick under beteckningen Puck-. Bägare, stång, choklad och annat. Föregångaren till Igloo som hette Tvåstång kostade 70 öre. Ja du kan själv se på skylten.

Ja då var livet enkelt. Fast ändå inte. Den gången för 62 år sedan fanns också pandemi på gång. Samma år som glasskylten härbrevid fanns i butikerna så grasserade influensan ”Asiaten”. En sjukdom som drabbade 312.000 svenskar. Mina bägge föräldrar var däckade i våg nummer två som kom lagom till min födelsedag 1958. Helt utslagna i tre veckor och då yrade dom om ”minns du spanska sjukan och annat”. Till slut snackade dom inte alls och jag fick äta hos grann-tanten för att mina föräldrar var så pass sjuka att den arma gossen Bosse skulle svälta om han inte fick mat.
Ja allt var inte bättre förr. Men på något sätt lika jävligt ändå.
Igår blev det inte lika mycket glass som den gången 1958 utan en avsmakningsmeny från en restaurang. Takeaway naturligtvis -helt PK i coronatider och fantastiskt gott och från djupet av mitt hjärta – ett stort TACK för alla gratulationer.

Bilderna: Barndomshuset på Kristinelundsvägen 29. Vi bodde i två olika lägenheter i fastigheten, först i mellantrappan och sedan i den markerade lägenheten på 4 och 5 våningen i A-trappan. GB:s glassar 1958

2020-05-12 Må detta bli slutet för det ”Svenska experimentet”.

Det blir för varje dag tydligare och tydligare. Det ”Svenska Experimentet” - med nedmontering av äldrevården är ett enda stort misslyckande. Det finns visserligen öar i detta omhändertagande av våra äldre generationer som fungerar på det sätt vi skulle vilja önska - men överlag är äldrevården i vårt samhälle – något som inte når upp till det nivå och de krav som ett samhälle som Sverige av år 2020 önskar. Det är en del av samhället som styrs av desperata upphandlingar - en vild jakt på allt lägre kostnader för samfundet och där man hela tiden tummar och tangerar de kvalitetsnivåer som överhuvudtaget är acceptabla.

Lägsta pris och uppfyllande av ministandard när det gäller kvalité - är det som är ledande. Det är upp till kommunernas förmåga att göra upphandlingar som ger nivån på hur våra äldre skall behandlas. Inte egentligen de krav man funderat fram. För oss vanliga människor blir fläckarna av oförmåga eller oceanerna av illaluktande fläckar väldigt tydliga när vi kan läsa tex. Sydsvenskans reportage om äldrevården i Lomma och Vellinge Kommun. Där rapporteras om två burkar soppa till en hel avdelning – ett konstaterande för oss icke initierade - blir väldigt tydligt och en ögonöppnare på vilken nivå satsningen är. När kritik riktas mot kommunala representanter så är svaret ”så vill ju naturligtvis inte kommunen (Vellinge) att utfallet skall vara” och det privata vårdbolaget vägrar överhuvudtaget att kommentera uppgifterna. Men som lök på laxen så slår kommunen ifråga ifrån sig ansvaret och kraxar fram att funktionen är visst som den skall vara. ”Det har vi undersökt!” Vårdbolaget vi har handlat upp har rättat sig efter våra intentioner när vi ställde vite” – osv.
Man behöver inte vara anhängare av den politiska vänsterflanken i samhället för att förstå att – så här vill vi inte ha det.

Lomma kommun har jobbat sig genom fyra olika vårdbolag under ett antal år innan man nu har tagit sitt förnuft till fånga och tar tillbaka verksamheten i kommunens hang och stör. Under dessa år har man tappat en hel del kompetens som man nu får jobba upp igen. Detta kommer naturligtvis att kosta men när detta väl är gjort har man en plattform som man inte får släppa. Andra kommuner låter privata bolag ta över driften. Oftast för att man har tappat just kompetensen på området och slappt nog låter andra sköta ruljangsen. Fast det många gånger blir både dyrare och med en sämre kvalité. Bra exempel på detta är all baddrift som kommunerna har släppt ifrån sig runt om i landet.

Fyrtiotalisterna som nu är mellan 70 och 80 år har varit väldigt dominerande som åldersklass runt om i samfundet och hörts i samhället under många år. Nu är det deras tur att skrika om hur illa de behandlas på äldrevården innan vi har förvandlat hela organisationen till en ättestupa a la medeltiden.

Nu kom dessutom som lök på laxen - Coronapandemin. Dundrar in på en illa förberedd äldrevård, likt en lieman. Noll förberedelse, ingen utrustning, ingen utbildning och ett smittspridande som en präriebrand. Dessutom med en hemvård som är gjord för smittspridning. Massor med människor som besöker vårdtagarna varje vecka. Timanställda och med ett arbetsschema spretigare än ett coronavirus.

Är det så vi vill ha det i mellanmjölkens land 2020? Ett land som växte så det knakade under 50 och 60-talet. Var världsledande på många sätt men sedan 1970-talet har monterat ner framförallt kärnvärdenen i samhället, ett efter ett. Skola, sjukvård, äldrevården och men också annat. Den sk ”Marknaden” har skickat in på spelplanen för att vara vår vägvisare och låga utgifter över hela samhället har varit det viktigaste målet i samhället.

Äldrevården måste få kosta. Man måste få tycka det oavsett vilken politisk del av samhället man kommer ifrån. Nu har vi sett svagheterna. Svagheter som varit speciellt tydliga under Coronakaoset. Låt vårt minne vara längre än året 2020 ut. Låt äldrevården bli vår nya gemensamma lägereld som vi skall fokusera och lyfta och vårda under det närmaste decenniet. Det får kosta. På alla sätt.

2020-04-26 Per Olov Enquist är död.
En av landets giganter bland författarna är död. Per Olov Enquist. P-O var uppväxt i Västerbotten, född 1934 och växte upp under det man idag kan kalla karga uppväxtförhållanden. Han skriver så här om sin uppväxt är 2007 - " "Är man född djupt inne i en skog är träd och mark trygghet. "Jag hade inga lekkamrater, men en stor skog helt för mig själv, det skapade min starka och obrottsliga karaktär. Jag var inte ensam. Jag hade tallarna".

Han blev tidigt intresserad av idrott och under 1950-talet spåddes han en lovande kartär som höjdhoppare. Tog 197 cm som bäst under tidigt 50-tal och då skall man veta att när EM avgjordes 1958 vanns detta av svensken Rikard Dahl på 212.

Under OS i München 1972 arbetade P-O som reporter och koluminist för tidningen Expressen under OS. Det blev till 28 artiklar som kom att sammanfattas i en bok som kom ut i november 1972 - med rubriken "Katedralen i München". Denna bok var kanske ett av de mest intressanta verken om idrott som skrivits i vårt land och blev en succé. En artikel i denna bok kom att heta "Gonarr" - och för yngre läsare av dessa rader skall sägas att det är ett citat av ett uttal som Birger Buhre, den skånske simledaren och sportjournalisten gjorde efter att Gunnar Larsson hade vunnit OS-guldet på 400m medley.

2020-04-07 En bild framkallar minnen.....

En bild på en fotdusch. Hur kan den locka fram så mycket känslor? Det kan man verkligen fråga sig. Bilden är tagen på Simhallsbadet i Malmö 2006. Precis innan bygget, då med namnet Aq Va Kul, rasade mer eller mindre. Fotduschen (som numera är borttagen) fanns i bruk från 1956 fram till dagarna runt 2006 och hundratusentals ja säkert miljontals av badande har gått igen den och för många har det blivit ett starkt minne. Jag skulle nästan vilja säga ett trauma. Bilden som bifogas denna text lades ut på en Facebooksida häromdagen och det blev en av de allra mest gillade och kommenterade inläggen någonsin på den sidan. Hundratals kommentarer och tusentals likes. Bilden togs till Aq-Va-Kuls 50 års jubelbok 2006 och fotografen är den äldste i barnskaran Buhre, nämligen Göran Buhre som välvilligt har ställt den till förfogande

Jag vill minnas att fotbadet redan på 80-talet lockade till kommentarer och artiklar men i och med veckans uppmärksamhet på Facebook finns det anledning att lyfta fram fotduschen i rampljuset igen.

Jo, den fanns i två upplagor, en på herrsidan och en på damsidan av badet. Som simmare på väg in till badet så var det lite av en sport att ta sig så torrskodd som möjligt, genom det väsande sprutet på golvet. Med lite ansats behövdes det två steg i vattensamlingen innan man var över jämfört att det blev fem-sex steg om man använde normal promenadtakt. Laddade på och satsade riktigt ordentligt ja då kunde man fixa det med bara ett fotdopp men å andra sidan så riskerade man att halka. Detta eftersom ett aningens lager av fett fanns i sluttdelen av sprutets utbredning. Detta fettlager byggdes upp varje dag av tvålrester från duschande och tvättande publik som passerade ut från tvätthallen. Naturligtvis skulle detta motsägas faktum av alla då närvarande badvakter som just denna arbetsuppgift som primärt arbete i området.

Dessa badvakter som stod positionerande efter fotsduschen/badet för att styra, speciellt oss aktiva simmare in i duschrummet för en avspolning innan vi skulle in i simhallen. Denna avspolning/dusch som man hade som sport att undvika å det längsta. Detta blev lättare och lättare med årens lopp då personalneddragningar gjorde att personalen inte kunde placeras på denna observationsplats utan fick mer kvalificerade arbetsuppgifter Men under glansdagarna vid fotduschen så sågs personalen positionerade med en handduk nonchalant hängande på axeln. En handduk som användas för att snärta simmare som försökte smita igenom hygienkontrollen. Dessa handdukar doppades då och då i fotduschen för att hållas blöta längst ut i spetsen och på så sätt skapa största möjliga snärt och skada på baksidan av låret på passerande som inte lyssnat på tillsägelser
.
Nu hade inte alla badvakter/mästare den sadistiska läggningen och allteftersom åren gick kunde ens egen verbala förmåga ta sig igen ”den väsande ormen” som någon kallade fotbadet relativt torrskodd. Allra bäst var när man lärde sig att öppna den lilla lucka i väggen där ”väsande ormens” avstängningsvred fanns beläget. Den luckan gavs under åren en smärre åverkan så kunde man stänga av den helt.

Nyinköp och reparation av dess funktion gjordes aldrig. För simmare i Malmö är fotduschen ett minne som blir väldigt påtagligt när man ser bilden som finns ovan och tänk vilka starka nästan traumatiska minnen den kan framkalla.

2020-03-18 Den Rockande samen

I mitt Spotifyflöde dök det upp en låt idag som jag inte hört på mången god dag.

Jo jag vet att detta flöde av musik styrs utifrån mina egna val och att man sedan får låtar en gång per vecka som är i samma genre.

Med ett musealt musikintresse så drar man då till sig den här typen av låtar. Låten "Vid foten av fjället" och sångaren var Sven Gösta Jonsson. Kallad den "Rockande Samen"

Sven Gösta var en av de mest osannolika rockidolerna, ja musikidolerna som dykt upp på den sk. svenska musikhimmeln. Han slog igenom på Lappmarknaden i Jokkmokk 1959 och iklädd samedräkt fanns hans snart i SVT:s sändningar i Stockholm och succén var total.

Den "Rockande Samen" kom ursprungligen från Ammarnäs och när jag gjorde fjällutbildningen på GIH träffades vi i Hemavan och det blev några minuters snack utanför hotellet. Jag minns kanske mest situationen pga.att när jag sedan gick in på hotellet gjorde

jag en rejäl rova på en isfläck som gav ett blåmärke större än den "Rockande Samens " hela skivsamling.

Jag kan bara jämföra honom med två andra liknande profiler från musikvärlden. Två herrar vars låtar snart också dyker upp i mitt Spotifyflöde. Förmodligen.

Gösta Snoddas Nordgren, den sjungande bandyspelaren som slog igenom i Lennart Hylands Karusellen 1952. Hans stora låt var "Flottarkärlek" som såldes i Abbaupplagor och han blev själv var en osannolik musikstjärna. Sällan skådad. Jag såg honom på en bandymatch i Lesjöfors på 60-talet. Bandymatcher hos de sk. "Bandybaronerna" var en kall upplevelse på den tiden. Vintertempertauren var oftast under 15 garader och jag tror inte det fanns restriktioner om speltmperatur den gången. Jag minns att min mamma hade tvingat på mig ett par pjäxor. Rena rama kylskåpen. Själv skulle jag önskat att få på mig de mer moderna "Slamkryparna" men de gick inte för sig.

Vi det nerkylda tillfället minns jag i alla fall Snoddas sång i halvtidspausen och kan fortfarande höra applåderna dämpade av Lovikkavantar som följde honom av planen.

Det tredje idolen i samma klass är Jokkmokks-Jocke. Denne Jocke som fick en dunderhit med "Gulli-Gullan" 1963. .Slog rekord i folkparkerna och uppträdde också han i samedräkt.

Tre riktigt udda artister som var på rätt plats på rätt tid och tog det illa underhållna svenska folket under 50- och 60-talet med storm.

Vill man fortsätta att tänka vidare i samma banor så finns det säkert fler artister med samma bagage i ryggsäcken. Arne Quick, Bröderna Djup och andra men det finns måtta på vad man kan skriva om... och det är ju inte alla låtar man vill ha i ett Spotifyflöde.

2020-03-17 Vitsippebacken

När jag ser vitsippor ute i de skånska backarna, för det är ju där dom står - kommer jag alltid att tänka på Hasse Alfredssons mästerverk, i Lindeman skepnad, Parkföreståndaren i Åhus parken. Ja ni minns den där med doktor Edvardsson som skänkte en sköldpadda, han som kastade in hatten och mycket annat skoj inkluderande skylten "att man inte får ligga ner vitsippebacken". Denna Lindemanhistoria är kanske mästerverket i den flora av Lindemän som sköljde över oss i Hasses, Tages Danielssons och Lasse O Månssons regi. De finns alla att lyssna på, inom Spotify revir. Alla står sig inte lika bra som den från Åhus men många är fortfarande lysande. Dagens bild är därför en med vitsippor som ett tecken på att det kommer bättre tider. Ta det nu lugnt därute. Toapappret räcker men slicka inte på kundvagnhandtagen.

2020 03 15    Strax innan våren 2020 installeras.
Bokskogen ligger en mil öster om Malmö.Skogen Bokskogen är sedan urminnes tider är Malmöbornas stora friluftsområde. Den största sammanhängande bokskogen i södra Sverige. Vandringsleder, Torups Slott och massor av härligheter att beskåda.Golfbanan duger bra den också. Personligen kände jag vibbar av 70-talet när jag travade omkring bland majestätiska bokarna igår.
150 år gamla kan de bli... Snart är det vår!!! 

2020 03 15   Sätt OS på vänt.
Hela samhället bromsas. All idrott sätt på vänt. De olympiska gudarna tror på ett OS i Tokyo i sommar. Hade man varit 19 år och skrivit detta hade man sagt "Fetglöm detta gubbar" och så är det. Det kan mycket väl vara så att då i slutet av juli har den värsta stormen av Coronaanfallet klingat av MEN vad händer fram till detta. Simmare som simmat torrsim, simuttagningar som sker hel godtyckligt. Dåligt förberedda idrottare som absolut inte kan göra sig själv , sina idrotter och sina länder rättvisa. Så tryck på bromsen.
Deleta INTE OS 2020 utan transformera det till OS 2021. Då kanske massor av simmare just nu slipper jaga vatten för att kunna träna. Smittas och inte kan genomföra det ena eller det andra. Detta gäller naturligtvis alla andra idrottsmän också !!!!
Dela #stopolympics på alla dina inlägg. Från semesterbilderna på Maldiverna till det jollrande barnbarnet i Luleå. #stopolympics.

2020 - 02 - 14 Funderingar på Valentines dag

Mötet mellan människor är det viktigaste här i livet. En av de mest rörande ställena i Skandinavien att bevittna möten mellan människor är utgången till Terminal 3 på Kastrup.
Alla som kommer flygande in via den danska flygplatsen skall passera ut genom dörrarna här. Själv har jag gått här hundratals gånger och det är alltid lika spännande. Massor med människor som letar och söker med sina blickar. Längtande efter välbekanta ansikten. Människor som längtar efter gamla vänner. Människor som längtar efter någon som har varit borta länge. En del som bara längtar efter själva återseendet. Människor som längtar så mycket att dom nästan spricker.

Allt det där får man uppleva om man står vid utgången på Kastrup. Inramat med danska flaggor. Danskarna är duktiga på detta. Vi som har kommit den här vägen samtidigt som danska idrottstrupper vet hur det kan vara. Välkomnandets varma famn.

SAS har fångat dessa möten i en reklamfilm för några år sedan. Ingen kritik mot företaget när man presenterade denna film - det vara annat häromdagen - den gången, bara varm glädje. Se den igen och glöm inte bort att det är Alla Hjärtans dag. Happy Valentine på er alla!

2020-02-05 En lista av böcker (tidigare publicerad på Facebook)

Det där med kedjebrev är inte min melodi. Man skall publicera saker hit och dit. Oftast ganska meningslösa saker. Det skall också publiceras under en längre tid och då finns chansen att något kommer i vägen.

Men någon gång dyker det upp något som ser lite spännande ut och då tänker man både en och två gånger om man skall svara. När Elisabeth Berglund (inte helt oväntat fd. duktig simmerska i forntiden) utmanade mig med att ställa upp - med de goda avsikterna att främja läsningen på de "offentliga biblioteken" - kunde jag inte motstå. Men naturligtvis kan jag inte riktigt följa de riktlinjer som hon givit mig utan jag "måste ju avvika på något sätt".

Bettan skrev så här "Jag accepterar en utmaning från min vän xxx, att visa bokomslag under 7 dagar på böcker som har betytt mycket för mig. Inga kommentarer, bara en bild. Jag ber också en annan vän att anta utmaningen varje dag i en veckas tid. Allt för att främja läsning och som stöd för de offentliga biblioteken.”

Så långt utmaningen och svaret finns bifogat. Inte sju böcker utan åtta eller egentligen både tio, elva.... (ser bättre ut när det skall publiceras i en bild) alla på en gång (annars kommer det saker i mellan) kommentarer blir det naturligtvis (annars är det ju inte kul – man skall inte lämna för mycket till betraktarens fantasi).
Några namn att hoppa på en utmaning finns nedan. Orkar ni inte så hoppa över annars om ni antar det hela - kan det vara skönt för er att sitta ned och tänka till. Drömma er tillbaka och njuta ”boktankar från förr”. Lycka till säger jag.

Forskningen säger så här om läsande:
80 % av vårt ordförråd kommer från tryckt text
En sjuåring har ett ordförråd på ca 5000 – 7000 ord.
En sjuttonåring som har läst och/eller lyssnat regelbundet på texter har ca 50 000 – 70 000 ord i sitt ordförråd.
En sjuttonåring som inte läst och/eller lyssnat till texter har bara ca 15 000 – 17 000 ord i sitt ordförråd.

Läsande är alltså viktigt och vi har en mission att stimulera det. Det gäller alla läsande individer.

Mina böcker då:

Jules Verne: En världsomsegling under havet. En av många böcker av de klassiska författarna som jag lånade på biblioteksfilialen på Slottstadens Skola. Där var jag minst en gång i veckan och släpade hem tio böcker. Jules Vernes bok fick också som stipendium i sjätte klass. Boken finns kvar.

JRR Tolkien: Sagan om ringen. Egentligen tycker jag inte om fantasy men jag läste Tolkiens samlade verk i lumpen och det var en bra verklighetsflykt från stickade och varma uniformer.

Per Anders Fogelström: Mina drömmars stad. Bokserien om Stockholm (min födelsestad) är kanske det vackraste som skrivits på svenska. Att få följa Lotten och hennes släkt genom Stockholms utveckling och förvandling är kanske sammantaget det bästa jag någonsin läst.

Alexander Solsjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv. Det var en dörröppnare till en för mig ny form av litteratur som jag under ett antal år slukade mer eller mindre.

Jacques Werup. Hemstaden. Tidernas bok om Malmö. Källan till ett antal skrönor och tankar runt den stad vi så starkt omhuldar. Jag har läst den minst tio gånger. För några år sedan, något år innan Werup dog hade jag nöjet att hamnade med honom vid ett lunchbord på den malmöitiska/italienska restaurangen di Penco och då penetrerade vi denna dyrgrip till bok. Förresten, någon har lånat mitt första ex av denna bok. Kan vara lagom att lämna tillbaka den nu. Jag har varit av med den sedan förra årtusendet (men jag har ett nytt).

Bodil Malmsten: Mitt första liv. Bodil Malmsten har fått min kärlek på senare år. Hennes skulle jag givit mycket för att få tillbringa en kväll med - på en lagom sliten fransk restaurang vid Atlantkusten. Diskuterande livet mening och karga vintrar i Norrland.

Axel Odelberg: Äventyr på riktigt. Den här boken och den bespottade Sven Hedin är ett utmärkt exempel på biografi som ger mer än den tar. Sven Hedin har ju varit persona non grata i Sverige mer eller mindre sedan krigsslutet 1945. Därför var det extra intressant att få läsa om hans historia. Biografier är utvecklande och har de senaste tio åren fångat mig rejält. Jag har slukat minst 100 stycken under den här perioden. Just Odelbergs bok fångade mig extra för att bara året innan jag läste den hade jag gjort en rundresa i Xinjiang – längst upp till vänster på kartan och besökt massor av ställen som boken omfattar. Speciellt hans beskrivning av strapatser vid Karakul sjön – uppe på ca 4000 meters höjd i Pamirbergen – sätter sig extra när man stått på samma plats som Hedin gjorde 1894.

Niklas Natt och Dag: 1793. Om man skall sammanfatta Niklas natt och Dags debutbok på skånska, får det bli – ”rälig”. Själva intrigen och uppbyggnaden av boken är magomstörtande. Man tänker efteråt – ”kan en frisk hjärna verkligen tänka i dessa vindlingar” – men egentligen skall man inte berätta mer. Den skall läsa och känna. Men är du känslig är det bättre att ta ett stadigt tag om en Muminbok och sutta på täcket istället.

Åtta böcker och det finns åtskilliga fler. Maj Sjöwall och Per Wahlöö tio polisromaner i boksviten Roman om ett brott – fick jag som julklapp av min farsa under just tio år , Orwells ”1984” – är andra exempel på något som betytt oerhört mycket för mitt läsande och förhoppningsvis skall listan kunna förändras om jag skriver om denna text år 2030.

PS/ Tre terminer av Fritiof Nilsson Piraten måste naturligtvis också finnas på listan. Den lundensiska kärlekshistorien ligger mig varmt om hjärtat och så …………

Hade varit kul att höra vad ni alla tycker men jag pekar också ut några stycken "list-doers" - så får vi se om det ger resultat:

Mikael Sundman Anders Bergfeldt Anders Persson Harriet Svensson Eva-Marie Rosberg Helena Kubicek Boye Jan Larsson Natta Larsson Lars Torekull Pia Bosdotter Olson Barbro Olsson Cecilia Loqvist Göran Hellström Lena Käll Rasmus Winther och så alla ni andra fårståsss.......

Tack Elisabeth Berglund för inbjudan.

2020-01-29 Pilkastning
En gång om året skall man skära ner sin pil. Pilträdet är det skånska kulturträdet nummer ett och äger man ett sådant - ja då måste man vårda det.  I Skåne är det ju den typiska pilevallen med massor av träd i rad som är signifikativt för landskapet. Man började att plantera dessa vallar på 1600-talet för att stopp jorderosionen, jordflykten - och det har hjälpt mycket under årens lopp. Idag vårdas pilen mest av nostalgiska skäl och estetiska. Hämpling av pilen skall enligt någon skolbok göras vart tredje år men i stan brukar man beskära dem varje år. I slutet av februari är det vanligaste men i år blev det tidigare än någonsin - januari. Vårt träd är runt 60 år och det börjar ge sig nu.Delar på sig, släpper bark och kanske håller det 10 till 15 år till innan det skall ned. Men vi kämpar vidare att sköta det. Vackert är det i alla fall.

2020 -01-11 Dag 2 av WADC i Lund
Shane Gould är kanske den mest välkända föreläsaren på WADC i Lund. Allra mest för sina idrottsinsatser som väldigt ung, där borta i det tidiga 70-talet. Shane kom som en sagofé in i den internationella simningen 1971. Slaktade världsrekorden på alla frisimsdistaner från 100 meter upp till 1500 meter. Ja faktum är att hon fortfarande är den enda i simhistorien som innehaft alla världsrekorden samtidigt på dessa distanser samtidigt. Dessutom på 200m medley. Inget dåligt facit av en 16-åring.
Shane växte upp på Fiji efter att ha fötts första OS-dagen 1956 – när Australien arrangerade spelen i Melbourne. Flytten till Fiji från Australien - med sin familj företog man med Shane som 18 månaders baby.  Returen gick sedan tillbaka till hemlandet som sexåring. Då för att börja skolan. På Fiji hade hon haft havet som lekplats hela sin uppväxt. Det betydde att vid återkomsten till Australien var hon en fullt utbildad simmerska
Det tog några år men sedan slog hon ner som en simsensation 1971 och från nästan ingenting blev hon årets idrottskvinna i världen. Samma titel erövrade hon 1972. Då med tre olympiska guldmedaljer i bagaget med sig hem från München.
Grensegrarna i München var på 200 och 400m fritt samt 200m medley. Hon drygade ut glittret med ett silver på 800m fritt och ett brons på 100m fritt. Första kvinna i den olympiska historien som vunnit tre guld på samma OS.
Efter OS -72 tog det abrupt slut. Hon lämnade simningen året efter. Trött och knäckt på uppmärksamheten i hemlandet. 1973 var hon sjutton år och redan året efteråt gifte hon sig. Valde det man i media kallar – alternativ livstil – och var borta från offentligheten i drygt två decennier. Lika snabbt som hon kommit fram och blivit världens ledande idrottskvinna försvann hon. Detta gjorde att mystiken tätnade och frågorna hopade sig. Men ytterst två blev besvarade. Kanske hade pressen på henne blivit ännu större och hon hade kanske blivit ännu mer berömd och uppmärksammad om hon inte övertrumfats av en annan simmare i München – Mark Spitz - som med sina många guldmedaljer stal massor av fokus.
Hennes liv på en farm med kristna förtecken under drygt 20 år innebar bl.a fyra barn men väldigt lite av offentligt liv. Men efter 22 års äktenskap skildes hon från sin man och landade sakta men säkert in i simsamhället igen. Hon började studera runt sekelkiftet. Startade en karriär som Masterssimmare, sportkommentator och föreläsare. Under resan från under 2010-talet har hon bl.a varit med och vunnit den australiska versionen av Robinson – kallad ”Surveiver” 2017 och bara för några månader så doktorerade hon med ett simorienterat ämne. Skall nämnas att när hon vann Robinson  2017 så var hon den äldste som vunnit tävlingen i hela världen.

Idag stod hon i Lund och talade om ”Simningen som en kulturell företeelse i samhället”.

2020-01-07    Första riktiga dagen på det nya decenniet

Det här är första dagen av verklighet på detta nya decennium. Dagens efter trettondagen brukar vara startskottet på allt som anses vara normalt liv, igen. Hjärnan, kroppen och tanken har varit bortkopplad under ett antal dagar. Oftast sedan någon dag före den där dagens som är peaken i julfirandet, nämligen julafton – om man genomför ett rättroget svenskt julfirande.
Sjunde januari är dagen då alla skall in i ”sina gängor igen”, ”rutinerna skall återupptas”, alla nyårslöften skall förverkligas. Träningslokalerna kommer att vara fullsatta av alla som tycker att det är dags att ta ”tag i livet igen”. Det är med andra en dag med massor av förhoppningar.

Sportsidorna fylls av mycket pseudoidrott. Främst i detta led av pseudohändelser står väl ”slakten av Zlatanstatyn” i Malmö. Aftonbladet Simon Bank  brukar sätta dit orden på rätt ställe och gör det också idag. Läs gärna hans artikel i dagens Sportbladet. Jag håller om med om mycket. Rättesnöret borde vara att inte skapa statyer av levande människor. Man vet aldrig vad som händer.

Annat i pseudo idrottsvärlden är skidlandslagets skadeläge. Alla verkar vara skadade eller har ätstörningar. Det handlar mindre om resultat den här säsongen.

Upphaussningen av ett knattelag i ishockey tog snabbt slut. För grabbarna menar jag. Damernas motsvarande turnering nådde nästan aldrig samma sportsidor.

Högt upp på sportsidorna finns också den fd. tennisspelaren Jelena Dokic som gått ner från 120 kg till normalvikt. Detta och mycket annat - är tecken i sportvärld som journalisterna försöker förändra. För är det egentligen det vi läsare vill ha? Man kan undra. Vad är hönan och vad är ägget?

Våra försök att vaska fram det som ”är idrott” på sportsidorna är inte lätt. Klickmonstersjukan försöker lura oss hela tiden. Det där att undvika blindskären är inte lätt. Nu har dessutom klickmonsterviruset ”Zlatan” kommit loss inte bara i form av statyfrågan utan nu har också släppts loss i den tynande italienska ligan. I mitt gamla favoritlag AC Milan. Ett lag som med GRENOLI-eran på 50-talet för evigt är förknippat med svensk fotboll.

Då med Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm var Milan nummer ett i svenskarnas fotbollshjärta. Det har dalat sedan dess och idag är det inte många som har det närmast sitt blodpump. Men det kommer att skrivas en del om det röd/svarta laget den närmaste tiden. Så vitt Zlatan håller sig på benen och inte blir skadad. Det är ju kanske där skon klämmer allra mest för en 38-åring i en idrott - där hans vilja är större än förmågan, idag?

 Den idrottsvärld som jag själv är mest är aktiv i – simvärlden – laddar om för att återigen försöka att få mediaplats. I år är det ju som bekant OS-år och då brukar simningen få hyfsat mediautrymme. Vi och kanot brukar komma över vattenytan då. Fast i och med ISl-äventyret i höstas så har mediabevakningen redan vaknat. Fast hur många var det som kunde se simningen på Eurosport? Dessutom i deras andrakanal, Eurosport 2. Inte många.Simningen och många andra idrotter slåss febrilt för mediaplats. Svårt i ett TV-landskap där SvT jobbar likt de kommersiella kanalerna och har tagit ett steg från ”public-service”-tanken. Men med Sarah Sjöströms som härförare av svensk simning kan man inte tysta svallvågorna från simdrotten. Men hur blir det sen? Svensk simning har ingen bredd bakom Sarah och de närmaste fem-sex åren får man liksom tidigare förlita sig på enstaka talanger som kan bära idrotten på sina späda axlar. Med en idrott som växer så det knakar globalt och med fler medlemsländer inom simningen är vad FN har - kan mediaklimatet bli allt tuffare.

 Så något helt annat.

Tillbringade en julvecka på Malta. Ett land som är mer än ”en grusplan i Valetta”. Läs gärna ”på” om det lilla ö-landet i Medelhavet. Här finns mycket intressant!

Har också i motsats till mina vanliga vanor, tittat en del på filmer och serier. HBO-serien ”Min fantastiska väninna” (ligger numera på SvT Play) – skriven av den mytiska författaren Elena Ferantes – innehåller kanske inte en historia som jag normalt fastnar i. Men det här var något ett helt annat. Filmen/serien är boktrogen – enligt en mig närstående kvinna (som läst hela bokserien). Men formspråket, miljöerna, autenticiteten i bilderna, den sparsmakade miljöskildringen – ja den är helt underbar. Kan verkligen rekommendera detta. Ser ut som det Italien som man länge har fantiserat om. Åtta - väl investerade timmar.

Har också läst Kalle Linds bok om Hasse Alfredsson. Mycket igenkännande scener och leenden. Dessutom med faktaspäckning i särklass.

Har också börjat läsa Niklas Natt Och Dags bok 1794. En uppföljning av hans första bok som hette ”1793”. Just 1793 är kanske det mest upprörande man läst i i denna genre. Uppföljare är på väg att bli minst lika intressant. Inget för lättrörda människor…
Har också konstaterat att 2020 är lätt att skriva. Det är 101 år sedan man kunde upprepa tiotalet i året, då skriv vi 1919. Andra sifferlekar är året 1961 som man kunde vända upp och ned på. Och det blev samma. Den gången första gången sedan 1881 man kunde göra sammalunda – och nästa gång blir? ….. år 6009.

2020-01-01  Det nya decenniet

Nu är vi där. Tredje decenniet på 2000-talet. Så snabbt det gick.
Här kommer texterna från detta decenniums första år.